
Monticello, NY

|
||||
|
Monticello, NY
Det är en normal augustidag i Missouri – 30 grader varmt och fuktigt som bara den – när vi träffar Harry. Han ska visa oss Arcade Building som är en övergiven skyskrapa belägen mitt inne St Louis. Väl inne i byggnaden sätter Harry av som en gasell uppför trapporna. Kvällen innan har han varit uppe i en lyftkran (“för att se hur det ser ut”), så det här är en barnlek. Vi gör vårt bästa för att inte komma för långt efter. Det trånga trapphuset för brandtrappan har ingen vädrat på sedan 1975. Jag ägnar de 18 våningarna åt att svettas och fundera på vad jag gett mig in på. När vi kommer upp på toppen gläntar vi lite på byggplasten för att svalka oss. Genom fönstret strömmar het fuktig luft – en klar förbättring jämfört med den stillastående heta fuktiga luften på vägen upp. De översta våningarna är rensades på skräp när man påbörjade renovering för några år sedan. Sedan slog finanskrisen till och arbetena upphörde. Längre ner är det som att ha förflyttats till Apornas planet. Kontor och butiker ser ut att ha lämnats i all hast. Röntgenapparater, tryckpressar och osäljbara produkter har lämnats vind för våg. Genom fönstren kan vi se in i byggnaderna runt omkring. Kontrasten mellan stillheten i Arcade och den livliga aktiviteten i omgivningarna är total. Full fart utanför och 60-talets USA konserverat (nåja) på insidan. Ett av få landmärken i Gary är Sheratonhotellet man ser på långt håll. Det 14 våningar höga hotellet står i änden av Broadway, som är den sparsamt trafikerade huvudgatan i Gary. Gary är stålstaden som hamnade på dekis redan på 60-talet. Skälen att besöka staden blev allt färre och politikerna började i desperation investera sig ur krisen. Hade Gary legat i Sverige hade man förmodligen byggt ett äventyrsbad. Någon idéspruta kom på att man skulle bygga ett konferenscenter med hotell. Det skulle säkert locka folk. Holiday Inn hade visserligen kastat in handduken några år tidigare, men det var inget som avskräckte. 1978 slog hotellet upp portarna. Då var pengarna redan på väg att ta slut, så det försenade konferenscentret ”Genesis” fick byggas mindre än man ursprungligen tänkt. Förbindelsegången mellan hotell och konferensanläggning avslutades halvvägs, mitt i en rondell. Något år senare var konkursen ett faktum. Hotellet drevs vidare på stadens bekostnad några år till. Sedan 1985 är byggnaden övergiven.
I John Carpenters film Flykten från New York från 1981, visas ett New York i ruiner. Produktionen hade begränsad budget, så för att slippa bygga dyra kulisser valde man att leta upp den värsta staden i USA. Valet föll på East St Louis.
Där fanns massor av övergivna bostäder eftersom en tredjedel av befolkningen försvunnit på 20 år. Flera kvarter hade dessutom brunnit. Tomma bostäder och eldsvådor är som bekant en naturlag. När det blev dags att göra uppföljaren, “Flykten från LA”, hade budgeten åttafaldigats. Tyvärr lades inga av dessa pengar på att skriva manus.
När vi kommer till St Louis i augusti 2009 har det inte blivit mycket bättre. Här och där har övergivna byggnader blivit grusplaner, men någon vändning är inte i sikte.
Vi åker runt i några timmar utan att lusten att fotografera infinner sig. Var ska man börja när allt ser ut så här? Under tiden fram till 1960-talet var East St Louis en blomstrande industristad. De stora arbetsgivarna fanns inom metall och livsmedelsindustrin. Armour and Company drev ett stort slakteri med som mest 4500 anställda. Verksamheten lades ner 1959 och sedan dess har fabriken stått övergiven. Förfallet är enormt, men det finns fortfarande mycket att se. De två enorma ångmaskinerna har ingen orkat stjäla. Brevbefordran är ingen tillväxtbransch och det byggs inte särskilt många nya postkontor. I Gary har dessutom halva befolkningen försvunnit. Postkontoret från 1936 ligger ett kvarter från huvudgatan Broadway. Byggnaden har inte åldrats med värdighet men fejkmarmorn verkar ha hållit god kvalitet. Inuti har förfallet nått ännu längre. Klicka på någon av bilderna för att se mer.
På lite håll ser allt rätt normalt ut i Detroit. Men när vi gått omkring i centrum några minuter börjar det sjunka in att allt inte är som det ska.
Vi ser ungefär lika många människor som i Enköping en fredagseftermiddag. Men vi är inte i Enköping, utan i USAs elfte stad.
Några trafikproblem har man inte. Längs de breda gatorna rullar en handfull bilar. Bankkontoren är öde.
De flesta byggnaderna är faktiskt öde. Sedan 1950 har befolkningen i innerstaden halverats. Den vita medelklassen har flyttat till förorterna.
Kvar finns de som inte har någonstans att ta vägen. Detroit har varit i utförsbacke länge. Finans och bilkris har inte hjälpt.
Överallt igenbommade affärer och kontor.
Det hela är i en sådan skala att man som ruinfotograf inte vet var man ska börja. Efter några timmar tröttnar vi och åker till Lee Plaza. Lee Plaza Hotel, beläget en bit utanför stadskärnan, byggdes 1929 som ett lite lyxigare lägenhetshotell. När tiderna blev sämre användes byggnaden som äldreboende. Sedan början av 90-talet är byggnaden övergiven. Nu är hotellet i ett skick bortom all räddning. Follow this link to see images from the abandoned Lee Plaza Hotel. John Landis mästerverk “The Blues Brothers” från 1980 är, förutom all bra musik, mest känt för några av filmhistoriens snyggaste biljakter. En av biljakterna går genom det enorma shoppingcentret Dixie Mall som slagit igen året innan filmen spelades in. Filmteamet var där i 8 veckor och gjorde kaffeved av stora delar av inredningen. Centret ligger i Harvey, några mil söder om Chicago, och öppnade under namnet “Dixie Square” 1965. Under några år gick det riktigt bra. 1968 fanns det 64 affärer på området. Sedan gick det snabbt utför. Kriminaliteten tilltog i Harvey och allt fler butiker stängde. 1979 slog man igen portarna för gott. 30 år senare vandrar vi runt i de öde totalförstörda lokalerna. Som vanligt i dessa miljöer är det svårt att ta in det man ser. Ännu mer overkligt blir det när man ser de närmaste grannarna: En polisstation, ett dagis och ett ålderdomshem. “Knowledge is power”. Visdomsorden står ovanför porten där vi kliver över lite tomglas och resterna av en dörr för att ta oss in. Det är inte mycket kvar av biblioteksfilialen i East Side. Av den en gång rätt imponerande byggnaden återstår bara ett tomt skal. The abandoned East Side Branch Library in Gary, Indiana. Click the image to se a gallery of images. City Methodist Church är en av de mest kända platserna i Gary, men sannerligen inte på det sätt kyrkans grundare hade tänkt sig. Byggnaden, som stod klar 1927, finansierades till hälften av US Steel som var den dominerande arbetsgivaren i Gary. Bilder från 60-talet visar en kyrka och en församling som blomstrar. Kyrkorummet har plats för nästan 1000 personer. Man har kostat på sig att bygga Indianas största kyrkorgel. Några decennier senare är kyrkan en ruin. Sedan den var som störst har Garys befolkning minskat med motsvarande ett helt Jönköping. De som blivit kvar verkar ha annat för sig än att gå i kyrkan. |
||||
|
Copyright © 2010 Henrik von Klopp - All Rights Reserved 95 queries. 1.217 seconds. |
||||
Recent Comments