Kategorier

Arkiv

Senaste kommentarer

Anjans fjällstation

Anjan

Ibland kan jag tycka att orden ”genuin fjällmiljö” används väl frikostigt. Kraven på vad som är genuint verkar låga. Lite furupanel eller en skidlift i närheten räcker.

Anjan

Desto roligare är det när man kommer till platser som överträffar förväntningar skapade av copywriters. Anjans fjällstation, belägen vid väg 336 mellan Kall och riksgränsen mot Norge, är en sådan plats.

Anjan

Anjan är klassisk mark för fjällturister. Timmerhuset byggdes 1937 av Eyvind Frölich som inspirerats av byggnadsstilen i Alaska. I början av 1940-talet drogs det in elektrisk ström men sedan dess har utvecklingen gått i makligt takt.

Anjan

Under resan mot Anjan sjunker stressnivån i takt med att det moderna Sverige skalas bort. Asfalten upphör när man passerat Kall. Någon mil senare försvinner mobiltäckningen och Sveriges Radio. De sista kilometrarna nås vi bara av norska radiovågor.

Anjan

En del kan förstås tycka att det verkar fruktansvärt. Blir det för jobbigt finns det faktiskt en teve och parabol i sällskapsrummet. Men vem vill prata i mobiltelefon i sådana omgivningar?

Anjan

Inne i fjällstationen verkar klockan stannat någon gång på 70-talet. Matsalens golv täcks av heltäckningsmatta i orange och fönstren har gardiner i samma färg. I köket huserar Henrik som driver anläggningen tillsammans med Margareta. Henrik har varit i Anjan i 40 år och menyn är klassisk. Färsk fjällfisk och souvas dominerar.

Anjan

Resten av anläggningen går i samma stil. Det är mer vadmal än Gore-Tex om man säger så. Uppskattar man klassisk fjällmiljö får man inte missa ett besök.

Akkajaure

Suorvamagasinet

Från Kungsleden i backen ner mot Vakkotavare ser Akkajaure ut som vilken fjällsjö som helst, även om den är väldigt stor. Men sjön är en konstgjord vattensamling som skapades när dammen i Suorva byggdes på 1920-talet.

Suorvamagasinet

Uppifrån ser man på stränderna att vattennivån varierar kraftigt över tiden. Suorvamagasinet har byggts ut i etapper. Dammen är efter den fjärde etappen (färdig 1972) 750 meter lång och 50 meter hög.

Vattenytan kan variera 30 meter och volymen är svindlande 6000 miljoner kubikmeter. Magasinet lagrar vatten för att jämna ut skillnader i nederbörd. Tack vare dammen finns vatten tillgängligt när behovet av el är som störst vintertid.

Suorvamagasinet

Söderifrån sker tillrinning av vatten från nationalparkerna Sarek och Padjelanta. Stora Lule älv har sin källa i sjön Ruotesjauratj i Sarekdalen Ruotesvagge.

Suorvamagasinet

Ni som varit i Sarek vet att det regnar mycket. Vattenmängderna är ansenliga, som här vid Vuojatätnos utlopp i Akkajaure.

Suorvamagasinet

Norrifrån kommer stora mängder vatten från sjön Sitasjaure efter att ha paserat den underjordiska kraftstationen i Ritsem via en 16 km lång tunnel.

Suorvamagasinet

Sommartid går det reguljär båttrafik från Ritsem till Änonjalme och Vaisaluokta på södra sidan av sjön. Variationerna i vattenstånd hanterar man med hjälp av en höj och sänkbar brygga.

Vid Suorvadammen leds vattnet till kraftstationen i Vietas och sedan vidare mot Porjus.

Norge tur och retur, del 4: Över Ammarfjället

Ammarfjället, Rerrogaise

De tre tidigare postningarna om vandringen kan man läsa här ,här, och här .

Ammarfjället, Rerrogaise

På morgonen visar sig Ammarfjället från sin bästa sida. Vår tältplats ovanför sjön Jengemjaure har en av Vindelfjällens bästa utsikter.

Ammarfjället, Rerrogaise

Efter frukost börjar himlen fyllas med moln. Från Jengemjaure fortsätter vi i svag uppförsbacke mot passet 1160 meter över havet.

Ammarfjället

Runt passet är det lite blockigt, men ändå lättgånget. I utförsbacken siktar vi mot Libojaures norra strand och rundar sjön.

Ammarfjället, mot Skiebleskalet

Med solen i ryggen, nedförsbacke och medvind blir det en lättsam vandring från Libojaure ner i Skiebleskalet. I de brantaste delarna ligger snön kvar vilket underlättar ytterligare.

Skiebleskalet

Skiebleskalet är en ett par mil lång dal som går tvärs igenom Ammarfjället. Från slänten söder om Buråive är den en mäktig syn.

Skiebleskalet

Mitt i dalen ligger Skalkåtan som vi använder som riktmärke på vägen ner i Skiebleskalet. Framför kåtan gör vi ett oproblematiskt vad och tar en fikapaus.

Skalkåtan

Från kåtan följer vi Urtstjåkkes sydbrant österut. Inne i Skiebleskalet finns en ganska tydlig stig som blir otydlig och sedan försvinner helt när dalen blir bredare.

Ammarfjället

Vi tar sikte på passet söder om Staloålge. Efter ett par mindre vad börjar den sega stigningen upp mot passet. På andra sidan krönet kommer vi ner på en stig upptrampad av hästar och rundar sjön Raksjauratje.

Vid sjöns norra strand reser vi tältet för en sista övernattning på fjället.

Norge tur och retur, del 3: Vindelkroken – Ammarfjället

Vindelfjällen

Första och andra delen av vandringen kan man läsa om här och här.

Vädret är på väg att slå om igen när vi på morgonen passerar bron över Vindelälven. Mängden vatten i älven har ökat sedan vi passerade senast. Ett par dagars konstant regnande har satt sina spår.

Vindelfjällen

Det är andra gången på mindre än en vecka vi går igenom Vidduolvaggie, men vi har inte hunnit tröttna på utsikten. Längst bort i dalen syns Ammarfjället. Leden är platt och lättvandrad. De sanka partierna är spångade.

Vindelfjällen

Vid tretiden passerar vi Dalavardostugan och fortsätter en bit på leden mot Skidbäcken. De bästa tältplatserna finns några hundra meter efter att man passerat bron.

Vindelfjällen

Efter en händelselös natt fortsätter vi vandringen mot Skidbäcken. Det har blivit ännu molnigare, men är fortfarande uppehåll. De första kilometerna är relativt platta.

Vindelfjällen

När vi passerar sjön Duhkiejavrrie börjar det regna. I motlutet upp mot Odenkåtan tilltar det och de sista kilometerna mot Skidbäcken går i skyfall. Lunchen intas stående i en liten dunge nedanför Nássa.

Vindelfjällen

Framåt kvällen avtar regnet och den lilla stugan, av Länsstyrelsen kallad ”barack”, ser riktigt gemytlig ut i kvällsljuset. I stugan finns de flesta bekvämligheter man kan önska sig, men en del av marknadsföringen är överdriven.

Vindelfjällen

Från stugplatsen ser man ett vackert fjällpanorama mot öster.

Vindelfjällen

Från Skidbäcksbaracken kan man fortsätta längs leden vidare mot Tärnasjöstugan. Det går också att svänga av vid kåtan i Åjklje och gå nedanför Ammarfjället mot Ammarnäs. Vi går ingen av dessa vägar, utan följer i stället Skidbäckens kanjon rakt upp på Ammarfjället.

Vindelfjällen

Efter en ansträngande första kilometer glesnar björkskogen och man ser allt mer av toppen Rerrogaise.

Vindelfjällen

Någon kilometer senare passerar vi trädgränsen och det börjar fläkta lite. Vi fortsätter upp en bit till och vadar Skidbäcken där den delar sig i tre armar. Sedan följer vi jokken in i dalgången mellan Rerrogaise och Fierras.

Vindelfjällen

Gårdagens regnväder är glömt. Det här är fjällvandring när den är som bäst. Rakt söder om Rerrogaises topp vadar vi ett par jokkar.

Vindelfjällen

Vi fortsätter någon kilometer till och slår sedan upp tältet.

Vindelfjällen

Solen dröjer sig kvar sent på kvällen så det går bra att sitta ute. Det är helt vindstilla och utsikten mot Rerrogaise är fantastisk.

Norge tur och retur, del 2: Dalavardo – Norge – Dalavardo

Bro vid Dalavardo

Bro vid Dalavardo

Första delen av vandringen kan man läsa om här

I Dalavardo tar vi sovmorgon och slappar lite i det fina vädret. Vid elvatiden ger vi oss iväg mot Vindelkroken. Här, i rikets västra utkanter, har man en mer avslappnad inställning till ledmarkeringar.  Vi inleder därför etappen med att gå någon kilometer upp mot Hábake. Fin utsikt är det i alla fall. (Leden mot Norge börjar bakom vedboden).

Vindelfjällen

Vidduolvaggie

Efter ett par kilometer i glesnande fjällbjörkskog kommer vi ut i den grunda dalen Vidduolvaggie. Vädret är ganska klart och sikten enorm. Långt bort i fjärran syns Norska fjäll och lite närmare anas hustak i Vindelkroken. Det är helt folktomt, trots att det är högsäsong för vandring.

Vindelfjällen

Bro över Vindelälven

Dalen är mycket lättgången utan några större höjdskillnader. Halvvägs till Vindelkroken korsas ett av Vindelälvens biflöden.

Vindelfjällen

Den numera avvecklade nödtelefonen i Vindelkroken

När vi når Vindelkroken, en samling rätt medfarna skjul och stugor, har vädret slagit om. Efter att vi passerat bron blir det förvirrat. Marken runt Vindelkroken är sliten och uppkörd av fyrhjulingar. Den sparsamt trampade leden mot Norge blir osynlig. Risken att gå vilse är förstås inte särskilt stor. Det är bara att följa dalen som sluttar ner mot Norge.

Vindelfjällen

Vid Riksgränsen mot Norge

Efter att vi passerat ett rengärde når vi Riksröse 224 som markerar riksgränsen. Nu hänger regnet i luften, så vi beslutar oss för att passera Bånesjaure och sedan slå läger

Vindelfjällen

Norskt regn på gång

Med tältet på en liten grusås är det bara att invänta nederbörden. Mitt i natten brakar det lös och fortsätter sedan i två dygn. Ni som fjällvandrat några gånger vet vad det handlar om. Det gäller att få tiden att gå, äta och sova. Hundratals gånger verkar det som regnet drar bort, för att sedan komma tillbaka med oförminskad styrka.

Vindelfjällen

I väntan på regn

Vi har med oss böcker och kan prata med varandra. Annars kan man alltid roa sig med att lära sig fjällkartan eller innehållsförteckningarna på provianten utantill.

Vindelfjällen

Virvatnet med Virvasshytta

Framåt lunch den andra dagen lättar regnet så mycket att vi bestämmer oss för att gå vidare. Leden går utför ner mot sjön Virvatnet. Överallt porlar det av regnvatten. Vid Virvasshytta, som ligger vid sjöns västra ände, svänger vi norrut längs med riksgränsen. Ett par hundra meter efter att vi passerat stugan blir det rejält brant och leden stiger 200 höjdmeter.

Vindelfjällen

Corraskoia

Uppe på Virvassfjället slutar det glädjande nog regna, men i stället börjar det blåsa lite. Efter ett tag blir det svårt att gå rakt och mitt ryggsäcksöverdrag, ett ”Berguven” från 1989, seglar iväg längs fjället. När vi kommer fram till vadet vid Corraskoia, ser vi effekten av två dygns intensivt regn. Den normalt lättvadade bäcken har blivit en midjedjup fors som är omöjlig att komma över.

Vindelfjällen

Norsk stugtrivsel

Påpassligt nog har man placerat en stuga vid vadet, så vi äter lunch inomhus. Gästboken är inte särskilt upplyftande läsning – vi är inte de första som fått problem att komma över. Den goda nyheten är att vi befinner oss på den sida stugan står.

Vindelfjällen

Corraskoia i bättre väder

Efter några timmar har blåsten fortfarande inte avtagit och det börjar regna igen. Stugan börjar kännas allt hemtrevligare och vi bestämmer oss för att övernatta där och fundera på plan B.

Ett par vandringsdagar har regnat bort, så vi behöver lägga om rutten för att hinna tillbaka till Ammarnäs i tid. Vi bestämmer oss för att gå över fjället tillbaka mot Sverige och ansluta till leden mot Ammarnäs i höjd med Vindelkroken. Från Dalavardo kan vi sedan fortsätta över Ammarfjället via Skidbäcken.

Vindelfjällen

På väg mot Virvasröset

Dagen efter har det klarnat upp lite, men blåsten är fortfarande allt annat än paraplyvänlig. I svagt motlut följer vi jokken upp mot Virvasröset. På andra sidan krönet finns stora snöfält.

Vindelfjällen

En av många jokkar

Efter utförslöpan vadar vi ett par jokkar och tar sikte till höger om Dåriestjåhkka. Sedan går vi genom ett rengärde ner mot Vindelkroken.

Vindelfjällen

Tältplats vid Vindelkroken

Nästan framme i Vindelkroken hittar vi en liten äng att tälta på. På kvällen slutar det blåsa och blir riktigt behagligt.

Vandringen fortsätter här.

Norge tur och retur, del 1: Ammarnäs – Dalavardo

”Från Gautsträsk omkr 5 ½ mils vandring uppför den obebodda Vindeldalen – vinterväg med broar; fjällstugor – till riksgränsen vid riksröset n:r 224”.
– Svenska Turistföreningens resehandbok för Lappland (1912)

Sommaren 2009 vandrade jag och Catrin i Vindelfjällen. Planen var att vandra Vindeldalen från Ammarnäs till riksgränsen och sedan norrut via Nasafjäll till Silvervägen (riksväg 95). Vid Silvervägen skulle vi ta bussen till Jäkkvik och sedan gå Kungsleden tillbaka till Ammarnäs. Tyvärr satte ett rejält regnoväder käppar i hjulen, så vi kom aldrig till Nasafjäll. Mer om detta senare.

En tidigare tur i området beskrivs här: 1,2,3

I STFs resehandbok för Lappland, omnämns ”Ammernäs kapell där gudstjänst hålles några gånger årligen för lappallmogen”. Fjällvandrare har alltså besökt Ammarnäs i många år, men byn är nog mest populär bland fiskare. Mitt i byn står den fina träkyrkan från 1911, omgiven av en samisk kyrkstad som ännu används under kyrkhelger.

Efter en natt på Ammarnäsgården ger vi oss iväg längs leden genom Vindeldalen. Renläriga fjällmänniskor går förstås hela sträckan från Ammarnäs, men vi kör vi till Höbäcken och parkerar. Där finns en iordningställd parkering med vindskydd och soptunnor. Sträckan från Höbäcken till Rävfallet är lättgången och avverkas på ett par timmar.

Vid Rävfallet stannar vi till för lunch. Solen ligger på, så vi sätter oss nere vid forsen för att få lite svalka. Där kan vi konstatera att 2009 är bromsens år. När vi och bromsarna är mätta fortsätter vandringen mot Vitnjul.

Mellan Rävfallet och Vitnjul smalnar stigen av och det blir mer kuperat. Efter ett par timmar når vi stugan som har ett magnifikt läge vid älvstranden.

Framför stugan finns flera utmärkta tältplatser.

Vill man övernatta i stugan går det bra (mot avgift). Stugan har fyra britsar, men det finns plats för fler om det kniper. Köksutrustningen är efter fjällförhållanden mycket imponerande med bland annat äggklocka och vitlökspress.

Inte långt från Vitnjul finns en bro över Vindelälven.

Andra dagens vandring mellan Vitnjul och Dalavardo blir den segaste på hela turen. Sträckan är inte så lång (20 km), men det går upp och ner genom björkskogen hela dagen.

Stugan i Dalavardo är också öppen för vandrare (avgift betalas till Länsstyrelsen). Den är betydligt större än den i Vitnjul.
Från Dalavardo kan man vika av mot Skidbäcken och runda Ammarfjället. Det går också att fortsätta till Norge via Vindelkroken.

Turen fortsätter här.

Lite av varje

Ernst är omslagskatt på årets kalender. Klicka på bilden för att komma till HittaKattens hemsida.

Ernst är omslagskatt på årets kalender. Klicka på bilden för att komma till HittaKattens hemsida.

2010 års kalender från HittaKatten finns nu för försäljning. Som vanligt har jag hjälpt till med fotograferingen. Kalendern kostar 100:- Intäkterna från försäljningen går bland annat till föreningens veterinärkostnader.  Sedan starten 2002 har föreningen tagit hand om mer än 1000 katter.

Abisko i höstfärger

Abisko nationalpark i höstfärger

Så här års, mot slutet av säsongen, är det som bäst att vandra i fjällen.  Höstfärger  och inga insekter är en bra kombination.

Abisko i höstfärger

Abiskojokken i höstfärger

Om man inte har möjlighet att bege sig till fjällen, kan man med fördel fördjupa sig i aktuellt nummer av Populär Historia . En av mina bilder illustrerar en artikel om nationalparkernas historia.

Hästhagen i Söderfors. Klicka på bilden för att komma till BQR:s hemsida

Hästhagen i Söderfors. Klicka på bilden för att komma till BQR:s hemsida

BQR, Rådet för Byggkvalitet, avslutade 2008 ett projekt om  miljonprogrammets förnyelse.  I samband med detta gav man ut boken ”Miljonprogrammets förnyelse”.  Jag medverkar med en bild från det nu rivna bostadsområdet Hästhagen i Söderfors.   Boken kan laddas ner här (PDF).

Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 3: Mádir – Vakkotavare

Kungsleden söder om Singi

Tidigare sträckor:

  • Ritsem – Hukejaure
  • Hukejaure – Sälka
  • Sälka – Nallo
  • Nallo – Mádir
  • Under natten har vädret skiftat igen. Gårdagens solsken har blivit moln och regnet hänger i luften.  När vi efter någon kilometer passerar Singistugorna råder där minimal aktivitet. Genom fönstren skymtar vandrare som inväntar bättre väder.

    Från Singi fortsätter vi söderut mot Kaitumstugorna. I början går det upp och ner över små grusåsar. Senare, mellan Stuor Jierta och Stuor Avrrik, blir dalen platt och gräsbevuxen.

    Övergiven kåta längs Kungsleden

    Förfallen kåta längs Kungsleden

    Någon kilometer efter den förfallna kåtan korsar leden Tjäktjajokken (bro) och landskapet ändrar karaktär. Dalen blir smalare och leden går genom fjällbjörkskog.

    Kaitumjaurestugorna

    Kaitumjaurestugorna

    Vid Kaitumjaurestugorna gör vi ett besök i butiken. Där blir vi uppmanade att fylla i en märklig enkät. Tanken verkar vara att vi ska bli upprörda över att folk köper läsk när de fjällvandrar.

    Tydligen har debattens vågor varit höga i STFs tidning. Renläriga fjällvandrare, de som genomför fjällvandringar med enbart havregryn i säcken, har stört sig på att vanligt folk vågar sig ut på vandring. Några unnar sig dessutom en cola eller rentav en lättöl efter en dags vandring! Dra på trissor!

    Att läskförsäljningen ger välbehövliga inkomster till en fjällverksamhet som går med förlust är tydligen inte relevant.

    Ovanför Teusajaure

    Ovanför Teusajaure

    Från Kaitumjaure följer leden Kaitumjokkens dalgång ett par kilometer, innan stigen svänger söderut upp mot passet mellan Kaitumjaure och Teusajaurestugorna.

    Sträckan mellan stugorna är kort. Vi hittar en fin gräsplätt med utsikt över Teusajaure som blir nattläger.

    Dagen efter inleds med nedförsbacke den sista kilometern ner till Teusajaurestugan. Stugvärden skjutsar oss över sjön med motorbåt.

    Gáppejåkhå

    Gáppejåkhå

    Solen börjar titta fram igen och den sista vandringsdagen blir riktigt behaglig. Sträckan mellan Teusajaure och Vakkotavare kan enklast sammanfattas som: Uppåt i början, platt på mitten och sedan utför mot Vakkotavare. Sista biten ner mot Vakkotavare är det rejält brant, men man kan glädja sig åt fin utsikt mot Suorvamagasinet och massiven på sjöns södra sida.

    Vakkotavare

    Vakkotavare

    Vakkotavarestugan har hamnat lite på undantag, eftersom den ligger vid bilväg med busshållplats. Annars verkar det riktigt behagligt med strand i anslutning till stugan. Vi packar in oss i bilen och kör mot Stora Sjöfallets fjällanläggning. Där vankas dusch och 3-rättersmiddag.

    Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 3: Nallo – Mádir

    Stuor Reaiddávaggi längs leden mellan Nallo och Sälka

    Stuor Reaiddávaggi längs leden mellan Nallo och Sälka

    Tidigare sträckor:

  • Ritsem – Hukejaure
  • Hukejaure – Sälka
  • Sälka – Nallo
  • Under natten är det minusgrader, men dagen efter bjuder återigen på vykortsväder. Vi kommer iväg vid tiotiden. Dagen börjar med stigningen upp till Reaiddájávris utlopp. Strax  norr om sjön är det ett problemfritt vad över jokken. Leden fortsätter sedan på dalens östra sida.

    Tjäktjamassivet på andra sidan Reaiddájávri

    Tjäktjamassivet på andra sidan Reaiddájávri

    Efter lunch börjar sluttningen utför ner mot Sälkastugorna.

    Sälkastugorna

    Sälkastugorna

    Vid Sälka svänger vi söder ut längs Kungsleden. Målet för dagen är passet norr om Singi. Den här delen av Kungsleden tycker jag är rätt trist. Längre norrut är Tjäktjavagge smalare vilket ger ett mer dramatiskt landskap. Kanske blri man kräsen efter Unna Reaiddávaggi?

    Bro vid Mádir

    Bro vid Mádir

    Sydost om Mádir korsar vi bron över Tjäktjajokken.  Vi vill  komma över till de fina tältplatser jag tycker mig ha sett från andra sidan. Bron har sett sina bästa dagar. På västra sidan saknas räcke, men någon har improviserat en lösning med en planka. På andra sidan kan vi konstatera att de mjuka fina gräsängar jag såg tidigare antingen är vattensjuka eller knöliga.

    Mádir

    Mádir

    Efter att vi provat brons hållfasthet en gång till, hittar Catrin en tältplats på östra stranden av Tjäktjajokken. Vi hinner precis slå upp tältet innan det börjar regna.

    Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 3: Sälka – Nallo

    Reaiddánjunni

    Reaiddánjunni

    Sträckan Ritsem – Hukejaure kan man läsa om här.  Hukejaure – Sälka här.

    När vi vaknar har vädret slagit om. Under grå himmel fortsätter vi in i Stuor Reaiddávaggi. Det går svagt uppför över gräsängar. Ju längre in i dalen vi kommer, desto stenigare blir det.

    Enkelt vad i Stuor Reaiddávaggi

    Enkelt vad i Stuor Reaiddávaggi

    Leden korsar ett antal vattendrag, men inget som ställer till några problem. Dalen är så flack att jokkarna delar upp sig i flera armar.

    Stuor Reaiddávaggi

    Stuor Reaiddávaggi

    Efter någon timme passerar vi passhöjden och får en fin vy  mot fjällen norr om Nallo. Lite senare rundar vi Vaktposten och fortsätter in i tvädalen Unna Reaiddávaggi.  Mer om den delen av vandringen kan man läsa  här

    Unna Räittastugan - klicka för att se fler bilder

    Unna Räittastugan - klicka för att se fler bilder

    Vi övernattar i Unna Räittastugan där vi blir kvar hela förmiddagen dagen efter.   Under natten har vädret slagit om igen, så nu är det klar vykortshimmel.

    Vy mot Sielmmávaggi

    Vy mot Sielmmávaggi

    När vi kommer ut ur Unna Reaiddávaggi fortsätter vi norrut mot Nallostugan. Vi slår läger i en grässlänt någon kilometer ovanför stugan.

    Ovanför Nallostugan

    Ovanför Nallostugan

    Återigen får vi en kväll med fantastiskt väder. Ljusspelet när solen går ner över nedre delen av Stuor Reaiddávaggi, är verkligen värt ett besök.

    Renbesök ovanför Nallostugan

    Renbesök ovanför Nallostugan

    Kvällen ägnas åt kartstudier. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka mot Sälka och sedan följa Kungsleden söderut mot Vakkotavare.