Bro vid Dalavardo
Första delen av vandringen kan man läsa om här
I Dalavardo tar vi sovmorgon och slappar lite i det fina vädret. Vid elvatiden ger vi oss iväg mot Vindelkroken. Här, i rikets västra utkanter, har man en mer avslappnad inställning till ledmarkeringar. Vi inleder därför etappen med att gå någon kilometer upp mot Hábake. Fin utsikt är det i alla fall. (Leden mot Norge börjar bakom vedboden).
Vidduolvaggie
Efter ett par kilometer i glesnande fjällbjörkskog kommer vi ut i den grunda dalen Vidduolvaggie. Vädret är ganska klart och sikten enorm. Långt bort i fjärran syns Norska fjäll och lite närmare anas hustak i Vindelkroken. Det är helt folktomt, trots att det är högsäsong för vandring.
Bro över Vindelälven
Dalen är mycket lättgången utan några större höjdskillnader. Halvvägs till Vindelkroken korsas ett av Vindelälvens biflöden.
Den numera avvecklade nödtelefonen i Vindelkroken
När vi når Vindelkroken, en samling rätt medfarna skjul och stugor, har vädret slagit om. Efter att vi passerat bron blir det förvirrat. Marken runt Vindelkroken är sliten och uppkörd av fyrhjulingar. Den sparsamt trampade leden mot Norge blir osynlig. Risken att gå vilse är förstås inte särskilt stor. Det är bara att följa dalen som sluttar ner mot Norge.
Vid Riksgränsen mot Norge
Efter att vi passerat ett rengärde når vi Riksröse 224 som markerar riksgränsen. Nu hänger regnet i luften, så vi beslutar oss för att passera Bånesjaure och sedan slå läger
Norskt regn på gång
Med tältet på en liten grusås är det bara att invänta nederbörden. Mitt i natten brakar det lös och fortsätter sedan i två dygn. Ni som fjällvandrat några gånger vet vad det handlar om. Det gäller att få tiden att gå, äta och sova. Hundratals gånger verkar det som regnet drar bort, för att sedan komma tillbaka med oförminskad styrka.
I väntan på regn
Vi har med oss böcker och kan prata med varandra. Annars kan man alltid roa sig med att lära sig fjällkartan eller innehållsförteckningarna på provianten utantill.
Virvatnet med Virvasshytta
Framåt lunch den andra dagen lättar regnet så mycket att vi bestämmer oss för att gå vidare. Leden går utför ner mot sjön Virvatnet. Överallt porlar det av regnvatten. Vid Virvasshytta, som ligger vid sjöns västra ände, svänger vi norrut längs med riksgränsen. Ett par hundra meter efter att vi passerat stugan blir det rejält brant och leden stiger 200 höjdmeter.
Corraskoia
Uppe på Virvassfjället slutar det glädjande nog regna, men i stället börjar det blåsa lite. Efter ett tag blir det svårt att gå rakt och mitt ryggsäcksöverdrag, ett ”Berguven” från 1989, seglar iväg längs fjället. När vi kommer fram till vadet vid Corraskoia, ser vi effekten av två dygns intensivt regn. Den normalt lättvadade bäcken har blivit en midjedjup fors som är omöjlig att komma över.
Norsk stugtrivsel
Påpassligt nog har man placerat en stuga vid vadet, så vi äter lunch inomhus. Gästboken är inte särskilt upplyftande läsning – vi är inte de första som fått problem att komma över. Den goda nyheten är att vi befinner oss på den sida stugan står.
Corraskoia i bättre väder
Efter några timmar har blåsten fortfarande inte avtagit och det börjar regna igen. Stugan börjar kännas allt hemtrevligare och vi bestämmer oss för att övernatta där och fundera på plan B.
Ett par vandringsdagar har regnat bort, så vi behöver lägga om rutten för att hinna tillbaka till Ammarnäs i tid. Vi bestämmer oss för att gå över fjället tillbaka mot Sverige och ansluta till leden mot Ammarnäs i höjd med Vindelkroken. Från Dalavardo kan vi sedan fortsätta över Ammarfjället via Skidbäcken.
På väg mot Virvasröset
Dagen efter har det klarnat upp lite, men blåsten är fortfarande allt annat än paraplyvänlig. I svagt motlut följer vi jokken upp mot Virvasröset. På andra sidan krönet finns stora snöfält.
En av många jokkar
Efter utförslöpan vadar vi ett par jokkar och tar sikte till höger om Dåriestjåhkka. Sedan går vi genom ett rengärde ner mot Vindelkroken.
Tältplats vid Vindelkroken
Nästan framme i Vindelkroken hittar vi en liten äng att tälta på. På kvällen slutar det blåsa och blir riktigt behagligt.
Vandringen fortsätter här.
Senaste kommentarer