Passerade den här övergivna fiskodlingen i närheten av Norrköping tidigare i år.
På stranden stod en raritet – en Sno-Tric tillverkad i Morgongåva någon gång i början av 1970-talet. Skoterfabriken i Morgongåva stängde 1982.
|
||||
 Vid kaj i Trondheim Hon är inne på upploppet nu. När MS Nordstjernen förtöjer i Bergen 22/3 är hennes tid i trafik på Hurtigruten över. Med sina 56 år är hon är det fartyg som varit i tjänst längst tid på Hurtigruten och förmodligen det äldsta passagerarfartyget i världen som används i reguljär trafik.
Men nu är det alltså slut. På torsdag avslutar ”Kystens dronning” sin tjänst längs den norska kusten. I sommar blir det kryssningar runt Svalbard och senare i höst försäljning. Då återstår bara MS Lofoten (sjösatt 1962) av de klassiska fartygen på Hurtigruten.  På väg från Harstad Hurtigruten började som en sjöförbindelse mellan Trondheim och Hammerfest 1893. Från början var avsikten att förbättra postgången till de nordliga delarna av Norge men man tog även passagerare och frakt mellan hamnarna längs kusten.  Förtöjningsspel i aktern 1914 förlängdes rutten till Bergen i söder och Kirkenes vid dåvarande gränsen mot Finland. 1936 började man med dagliga avgångar. Så har det fortsatt fram till idag, även om nedläggningshoten varit många. I takt med att väg och flygförbindelser till landets norra delar förbättrats har Hurtigrutens existensberättigande – inte minst på grund av statens stora kostnader för subventioner – ifrågasatts.  Honningsvåg Dygnet runt, året runt är fartygen i trafik längs kusten. Hamnarna längs rutten besöks av ett nordgående och ett sydgående fartyg varje dag.  MS Nordnorge, sjösatt 1997 I slutet av 1970-talet insåg rederierna som trafikerade Hurtigruten att turism var framtiden. Man började bygga de större fartyg som efter hand har ersatt de klassiska fartygen. De två nyaste – Midnatsol och Trollfjord sjösatta 2003 respektive 2002 är de största. Bruttodräktigheten ligger runt 16000 ton.
Nordstjernen med sina 2191 ton har förstås inte mycket att sätta emot när det gäller utrymmen och komfort. Upplevelsen man får av att resa med ett gammalt fartyg är å andra sidan svårslagen.
Ett av skälen till den tyska ockupationen av Norge 1940 var att man ville basera fartyg i norska hamnar. Den vanligaste tyska ubåtstypen – VIIC – hade begränsad aktionsradie. Norge låg betydligt närmare nordatlantens konvojrutter än de tyska östersjöbaserna.
Trondheim ansågs ha ett särskilt bra läge. Den tyska marinledningen ville, liksom med Brest i Frankrike, göra om staden till huvudbas för Kriegsmarine.
Det fanns ännu mer storslagna planer. Albert Speer skissade på ett ”Neu-Drontheim” och man kom så långt att det byggdes modeller i gips. Speer och Hitler ägnade mycket tid åt dessa i Hitlers för ändamålet byggda modellhall.
Samtidigt förbereddes bygget av bostäder för 300000 tyskar i Øysand två mil utanför Trondheim.
Planerna för omgestaltning av området runt Trondheimsfjorden gick som bekant om intet. Modellerna ska ha förstörts i samband med slutstriden om Berlin 1945.
I Trondheim finns emellertid fortfarande rester från den tyska ockupationen. Nere i hamnen står Ubåtsbunkrarna Dora I och II kvar.
Örlogsfartyg är som mest sårbara vid kaj och därför började tyskarna omgående bygga fortifikationer i de ockuperade hamnarna. Dora I med kapacitet för 16 ubåtar började byggas hösten 1941. 1943 var anläggningen färdig att tas i bruk av den nybildade 13:e ubåtsflottiljen.
Ett hundratal meter från Dora I byggdes en ledningsbunker. 1942 påbörjades bygget av den något mindre Dora II som aldrig färdigställdes.
Efter krigsslutet började man förbereda rivning men fick snart tänka om. Tre meter tjocka väggar låter sig inte slås omkull i första taget. Dora I har därför byggts till och används idag som arkiv. Dora II används av ett skeppsvarv.
Landegode fyr i Vestfjorden utanför Bodø.  I Trondheim, februari 2008  I Trondheim, februari 2008  I närheten av Havøysund, september 2008  I närheten av Havøysund, september 2008  I närheten av Havøysund, september 2008  Harstad, mars 2010  Click the image to see more Sedan containern standardiserades i början av 1960-talet har godshanteringen i världens hamnar revolutionerats. Styckegodshanteringen har upphört och idag är det i stort sett bara bulkgods som inte fraktas i containers. De traditionella hamnmiljöerna och hamnarbetarna har försvunnit. Idag är hamnarna – på gott och ont – sterila miljöer med en hög grad av automatisering. Hamnmagasin som inte blivit lägenheter, kranar och övrig infrastruktur har i allmänhet jämnats med marken. Detroit Harbor Terminal som vi ser på bilderna har klarat sig undan rivning sedan nedläggningen 2004, men det är förmodligen bara en tidsfråga.  Klicka på bilden för att se fler I byggnaden skedde omlastning från järnväg till fartyg. En stor del av godset var livsmedel, vilket är skälet till att det står en enorm kylanläggning på bottenvåningen. The abandoned Detroit Harbor Terminal – closed in 2004.
Korsør – Motalas vänort i Danmark – ligger vid Stora Bält på Själlands västkust. En gång i tiden var det här en sprudlande hamnstad. Det pampiga hamnkontoret byggdes under en tid av hög ekonomisk aktivitet.
Under många år gick trafiken över Stora Bält på färja mellan Korsør och Nyborg. 1996 öppnades en fast tågförbindelse och 1998 en fast förbindelse för biltrafik.
När Stora Bältförbindelsen var klar upphörde färjetrafiken och trafiken drogs förbi Korsør. Det är förklaringen till att Korsør idag är ganska öde. Staden är lite för stor.
Den sprudlande kommers som uppstår när människor väntar på kollektiva färdmedel försvann över en natt.
På en stor grusplan som en gång var bangård står DSBs nedlagda station kvar. Ett brett gräsbevuxet stråk delar stan i två delar.
Så man kan inte påstå att den fasta förbindelsen över Stora Bält har gynnat Korsør. Men utvecklingen mot att färjeförbindelser ersätts av broar går naturligtvis inte att stoppa. Ett svenskt exempel är Limhamn som verkar klarat nedläggningen av färjetrafiken bra.
Flottans nedrustning har också påverkat Korsør negativt. Vid flottbasen i ytterhamnen ligger stora delar av danska flottan och väntar på skrotning. Mer om detta på bloggen Skipper
Vid kajen i Falkenberg ligger Viking Puma, sjösatt 1966. Fartyget har legat där sedan 2000. Det är väl ingen överdrift om man säger att hon har sett sina bästa dagar.
2007 hade hamnbolaget tröttnat. Ägaren – Lupin shipping – ombads flytta fartyget. Enligt ägarens representant var planen bogsering till Grenå för skrotning.
Men just då hade man mycket att göra. Dygnet hade ju bara 24 timmar
Fyra år senare verkar tiden ännu inte dykt upp. Och dygnet har ju fortfarande 24 timmar…
Färjelinjen Bodø – Moskenes är en av flera vägar från norska fastlandet till Lofoten.
Färjorna MS Røst och MS Bodø trafikerar rutten. Färden tar ungefär fyra timmar.
Sommartid är det ofta fullbokat, men under vintern är det glest mellan passagerarna. |
||||
|
Copyright © 2013 Henrik von Klopp - All Rights Reserved 37 queries. 0,529 seconds. |
||||
Senaste kommentarer