Henrik von Klopp

Edda Fauna är ett IMRfartyg (Inspection Maintenance & Repair), konstrurerat för användning inom offshoreindustrin. Fartyget byggdes av Aker Yards och levererades 2008. Mer information finns här .

Klassisk tysk industriarkitektur från 50-talet finns det gott om i Frankfurt, även om de senaste årens rivningar har gått hårt fram.

I Osthafen har den moderna containerhanteringen ersatt styckegodset, men spåren av den tidigare hanteringen finns kvar.

Längs det stora kajområdet från 1908 sker fortfarande omlastning mellan järnväg och fartyg, även om en stor del av transporterna idag går på landsväg.

Den industri som finns kvar i området ägnar sig åt verksamheter som kräver bulktransport, exempelvis spannmål, byggmaterial, olja och kol.

MHI till exempel, levererar material för vägbyggnad.

Men någon större aktiviet är det inte fråga om. Längs kajerna är det folktomt. Notera traverserna som är till för att flytta gods mellan pråm och magasin.

Några hamnsjåare stöter man inte på.

Och längs järnvägsspåret är det ingen trafik.

Men det är trevligt att se sådana här klassiska industrimiljöer igång. Det finns nog med glasfasader på annat håll i Frankfurt.

Undrar om det är det här politiker brukar kalla “gröna kilar”?

Området är i alla fall värt ett besök. Enklaste sättet att komma till Osthafen är att ta tunnelbanan till den delvis nedlagda Ostbahnhof.

MS Finnmarken på väg mot Bodö 2007

Finnmarken är ett fartygsnamn med anor inom Hurtigruten. Det tredje fartyget med namnet sjösattes 2002.

Hurtigruten drivs av Hurtigruten ASA, en företagsgrupp som har avtal med norska staten om trafiken längs norska kusten. 2008 gjorde de ett katastrofresultat och var nära konkurs.

För att snabbt få in pengar hyrdes Finnmarken ut.  Hon fungerar nu som flytande hotell vid ett oljefält i Australien. Avtalet som löper över 18 månader ger intäkter på ca 700 miljoner norska kronor – mer dubbelt så mycket som överskottet från de 11 fartyg som är i trafik.

Av det kan man dra slutsatsen att reguljär fartygstrafik längs norska kusten inte är en särskilt lönsam affär. Vintertid ligger beläggningen strax över 20%.

Sannolikt har vi sett MS Finnmarken i norska vatten för sista gången.

DS Finnmarken (1912) Foto: Olaf Andreas Knutsen Storegjerde

Det första fartyget med namnet Finnmarken sjösattes 1912 och var ett av få på Hurtigruten som överlevde krigsåren. Efter att hon tagits ur trafik 1956 fungerade hon som skolfartyg fram till 1960, då hon höggs upp i Rotterdam.

MS Finnmarken utanför Hurtigrutemuseet i Stokmarknes

Ersättaren, MS Finnmarken, byggdes av Blohm & Voss i Hamburg och sjösattes 1956.

MS Finnmarken utanför Hurtigrutemuseet i Stokmarknes

1993 togs stafettpinnen över av “Richard With”. Hon överfördes därefter till Stiftelsen Hurtigruts museet.  Efter renoveringsarbeten 1999 lyftes hon upp på land.

När den första entusiasmen över att man fått upp fartyget på land lagt sig, började problemen hopa sig. Även fartyg som ligger på land kräver underhåll. Nu letar man pengar för renovering och väderskydd.

Under tiden är fartyget i ett trevligt bruksskick, utan tillrättalagda utställningar. De utrymmen som är tillgängliga, ser ut som när fartyget togs ur trafik. Klockan har stannat 1983 då den senaste moderniseringen ägde rum.

MS Finnmarken utanför Hurtigrutemuseet i Stokmarknes

Museet ligger i Stokmarknes på Hadseløya. Stokmarknes är en av hamnarna längs Hurtigruten, men kan även nås med bil.

1:a klass röksalong MS Finnmarken (1956)

Fartyget konstruerades med framdrivningsmaskineriet så långt akterut det var möjligt. Den stora fördelen med detta arrangemang var att mittdelen av fartyget kunde användas helt och hållet för passagerarutrymmen

Restaurang, MS Finnmarken (1956)

Salonger och restaurang låg på samma däck.

Cafe, MS Finnmarken (1956)

Många ondgjorde sig över att skorstenen hamnade så långt akterut. Så skulle inte fartyg se ut.

Cafe, MS Finnmarken (1956)

Man kan fråga sig hur de som klagade då skulle se på dagens fartyg. Ett riktigt fartyg har knappast hiss, bubbelpool eller balkonger.

1956 fick man nöja sig med lite mindre lyx, men kunde kanske unna sig en kall Mack i den snygga cafeterian med tidstypisk träinredning.

En av hytterna

Efteråt kunde man dra sig tillbaka till hytten. Kostade man på sig en “D”-hytt, fick man till och med sittgrupp.

En av hytterna

Dusch i hytten kunde man däremot inte få förrän 1983.

Kirkens vid ryska gränsen ligger så långt österut man kan komma i Norge. Närheten till Ryssland är påtaglig – exempelvis är vägskyltarna på ryska och norska.

Kirkenes är en viktig hamn för den ryska fiskeflottan. Ständigt ligger ett tjugotal ryska fartyg vid kaj.

Sedan mitt första besök 2007, har jag tänkt återvända för att fotografera den nedlagda gruvan.

Gruvan är dock inte nedlagd längre. 2009 kom verksamheten igång igen – 13 år efter nedläggningen. Företaget Sydvaranger Gruve AS som driver gruvan har australiensisk ägare.

Anrikningsverk och utlastning finns inne i Kirkenes, medan själva gruvan finns i Bjørnevatn någon mil utanför. Planer finns också på att bryta malm i Fisketind Øst och Kjellmannsåsen

Fyndigheterna beräknas ge 2,9 Mton malm per år (efter anrikning) med en järnhalt av 67,5%.

I Kirkenes finns också ett reparationsvarv, KIMEK, med en av Nordnorges största uppvärmda fartygshallar. En stor del av omsättningen kommer från den ryska fiskeflottan.

Just nu ser det alltså ljust ut för Kirkenes. Sør-Varanger kommun har en arbetslöshet på blott 1,2%.

Viking Avant är ett supportfartyg som används av den norska offshoreindustrin.

Skandi Barra, Sandnessjøen

Skandi Barra en tidig morgon i februari. Hon är ett supportfartyg som används inom den norska off-shoreindustrin.