Henrik von Klopp

Fiskebåtar i Vardø. Fler bilder finns här.

Vardø ligger så långt österut man kan komma i Norge. Platsen har länge haft strategisk betydelse, och en fästning byggdes här redan 1307. Den fästning man kan besöka idag är från 1700-talet. Historiskt har Vardø också varit en viktig knutpunkt för handeln med Finland och Ryssland.

Nuförtiden är Vardø platsen för en stor signalspaningsanläggning, och radomerna står tätt uppe på klipporna.

Vardø ligger i den arktiska klimatzonen, och är en karg plats. Det sägs att invånarna i Vardø en gång avböjde att vara med i kampanjen “plantera ett träd” med motiveringen att de redan hade ett.

Vardø is a small fishing village in the extreme North East of Norway. It is also an important Radar and SIGINT site due to its location close to the Russian border. A gallery of images from Vardø can be found here.

Södra änden av Alisvaggi. Fler bilder från etappen finns här.

Under natten var det minusgrader vid Sälkastugorna. Etappen mot Alesjaurestugorna bjöd till att börja med på låga moln och regnskurar.

Från Sälkastugorna fortsätter Kungsleden vidare in i Tjäkjavaggi. Dalen blir smalare ju längre norrut man kommer, och avslutas med en brant stigning upp mot Tjäktjapasset. Väl uppe är man på Kungsledens högsta punkt. Söder om passet finns ett rastskydd. Passet är ett riktigt blåshål, så jag stannade inte där någon längre stund. Norr om passet kommer man ut på en stenig platå och efter någon kilometer bär det utför ner i Alisvaggi. I sluttningen ner mot dalen ligger Tjäktjastugan.

Mitt mål för dagen var Alesjaurestugorna, så jag fortsatte längs leden genom Alisvaggi. Väl nere i dalen klarnade det upp och blev riktigt varmt. Det höll dock inte i sig någon längre stund.

Alesjaurestugorna ligger på en grusås ovanför Alesjaure. Utsikten mot norr och söder är fantastisk. Stugorna är dock av den trista typen med kök i ena änden och rum i korridor.

From Sälka I continued north to Alesjaure. Kungsleden reaches its highest elevation at the Tjäktja pass (1150 meters above sea level). A gallery of images can be found here.

Håksberg norr om Ludvika. Fler bilder finns här.

I Håksberg pågick malmbrytning från 1700-talet fram till 1979. På bilden syns anrikningsverket och pelare för utfraktsbanan som löpte parallellt med järnvägen.

Laven över Centralschaktet byggdes 1918, och var den första i Sverige som byggdes i betong. Idag huserar Svenska Granadaklubben i byggnaden som är ovanligt väl bevarad.

I anslutning till laven finns även spelhus (tomt) och gruvstuga (används av Länsarkivet).

The Håksberg mine north of Ludvika, Sweden.

Sälkastugorna. Fler bilder från etappen finns här.

Efter en natt i Singi fortsatte jag vandringen norrut. Det var gråväder med skurar när jag startade, och vädret höll i sig hela dagen.

Tjäktjavagge smalnar av norr om Singi, och landskapet blir genast mer dramatiskt. Topparna ligger på rad medan man vandrar nere i dalen på väg mot Sälka. Det här är absolut en av de vackraste etapperna på Kungsleden.

Från Singi till Sälka är det inte långt. Jag var framme vid lunchtid. Efter att ha fyllt på depåerna bestämde jag mig för att övernatta och invänta bättre väder. Om man startar i Vakkotavare kan man med fördel övernatta i Kaitumjaure och sedan gå direkt till Sälka på en dag.

Sälka är ett stort stugläge som ligger på en ås mitt i dalen. De omgivande bergen ligger nära, och det är bara mot söder man har fri sikt. Jag övernattade i en stuga av äldre typ med kök och sovutrymme i ett stort rum. Betydligt trevligare än de modernare stugor med rum i korridor som finns på andra stuglägen längs Kungsleden.

This is the third part of my hike from Vakkotavare to Abisko. The section of Kungsleden between Singi and Sälka follows the Tjäktja valley.

Anrikningsverket vid Karl Rutbergs schakt i Tuna Hästberg. Fler bilder finns här.

Den modernaste anläggningen i Tuna Hästberg blev färdig i mitten av 50-talet. Det vertikala schaktet under laven är 600m djupt.

Sedan nedläggningen 1968 har gruvlaven och anrikningsverket stått tomma.  Gruvstugan använts till annan verksamhet. Nedläggningen berodde på att den enda kunden (Domnarvet) slutade köpa malm.

Idag används området av ett företag som säljer jord. Den oanvända delen av anläggningen står och förfaller.

A gallery of images from the Tuna Hästberg mine located between Borlänge and Ludvika.

Längs kungsleden mellan Teusa och Kaitumjaure. Fler bilder finns här.

Från Teusajaure fortsatte jag längs Kungsleden mot Kaitumjaure. Etappen är mycket kort, och inleds med en kraftig stigning. Efter stigningen planar leden ut, för att i slutet av etappen gå utför ner mot Kaitumjaure. Stugorna ligger ett par hundra meter från strandkanten.

Kaitumjaurestugorna ligger mycket vackert. Min plan var att göra en topptur och fotografera sjön. Men de låga molnen (och en dålig prognos) gjorde att jag bestämde mig för att fortsätta mot Singistugorna. Efter att ha lagat lunch i stugan, och avhandlat världsläget med stugvärden, fortsatte jag vandringen.

Från Kaitumjaure följer man Tjäktjajåkka norrut in i dalen mellan Stuor Avrrik och Stuor Jierta. Det går svagt uppåt i början, men blir sedan plant när man passerat bron över jåkken.

Singistugorna ligger i korsningen mellan Kungsleden och leden mot Kebnekajse. Sträckan mellan Abisko och Kebnekaise är en av de vanligaste färdvägarna i fjällen, så här är mer folk på leder och i stugorna än längre söder ut.

Stugläget är rätt trist, och det blev inte bättre av det fortsatta gråvädret.

(Första delen av vandringen beskrivs här) .

A gallery of images from the second day of my autumn hike in Lappland. In the morning I left Teusajaure and walked to the Singi huts via Kaitumjaure. Images from the first day are here.

Bensinmack i Skålan.

Sverige är fullt av nedlagda bensinmackar. Vägar har dragits om, samhällen har avfolkats och traditionella mackar (där bensin och reparationer var viktigast) har konkurrerats ut. Man behöver inte åka många kilometer längs svenska landsvägar för att se rester från tiden innan pizzarullar och trisslotter tog över.

Här är ett galleri med mackar jag passerat under året. Macken i Skålan är ett undandag – kulturminnesmärkt och välbevarad. Det stora flertalet förfaller.

Hitta Kattens kalender 2008 är snart slutsåld! I år har jag även fotograferat till Kattfondens kalender, vilken går att köpa på samma ställen som Hitta Kattens.

Hittekatten Humle har sedan fotograferingen i somras fått hem. Genom att köpa en kalender kan du bidra till att andra katter i Humles situation får ett bättre liv.

Storådörren sedd från vägen mellan Åsarna och Ljungdalen. Här finns fler bilder från vandringen.

Lunndörrsfjällen är ett fjällområde som ligger mellan Ljungdalen i väster, Vålådalen i norr och Anarisfjällen i öster. Området består av ett antal U-dalar i nord-sydlig riktning vilka formats av inlandsisen.

Jämfört med området runt Sylarna är Lunndörren öde. Under vår vandring i somras mötte vi en människa på 4 dygn. Det finns flera orsaker till detta.

Om man inte har tält med sig är man begränsad av att det bara finns en stuga (Lunndörrstugan) i området. Det finns inte heller så många rösade leder. Sist men inte minst är det lite besvärligt att ta sig till Lunndörren om man inte har bil. Kortaste anmarschen får man från Tossåsen i söder. Vill man resa kollektivt är det enklast att starta i Vålådalen och gå till Lunndörren som första dagsetapp.

Ser man inte något av ovanstående som hinder, är Lunndörren (och de närliggande dalarna Storådörren och Lill-Lunndörren) ett utmärkt område för en veckolång vandring. Höjdskillnaderna är små om man håller sig nere i dalarna, och det är lättvandrat utan besvärliga vad. Bitvis är det dock stenigt.

De trånga dalarna ger Lunndörrfjällen en annan karaktär än övriga Jämtlandsfjällen. Man går mellan två stup och har begränsad sikt. Dalarna liknar Lapporten i närheten av Abisko, men är mycket längre.

Vår vandring i Lunndörren gjordes i början av Juli. Vi parkerade bilen i Tossåsen, och gav oss iväg. Från Tossåsen tar det inte lång tid förrän man kommer ut ur skogen och upp på kalfjället. Första natten slog vi läger vid Lunndörrtjärnarna. Dagen efter följde vi leden genom Lunndörren och tältade under Gruvfjället. Därefter gick vi via Lill-Lunndörren och Rensnävskalet till Storådörren och sedan tillbaka till Tossåsen.

Lunndörren is a 10km long narrow valley in the Jämtland mountains. The valley got its characteristic shape during the ice age. Together with the nearby Storådörren it is a nice area for a week-long hike.