Henrik von Klopp

Trälaven i Intrånget. Fler bilder finns här.

Intrånget ligger i närheten av Garpenberg i Dalarna. Gruvan hette tidigare Vikaberg, men fick namnet Intrånget efter att tyskar tagit över bergsbruket. Övertagandet uppskattades inte av lokalbefolkningen.

Sedan nedläggningen 1969 har de flesta byggnaderna rivits, men den 25 meter höga trälaven står kvar.

The abandoned Intrånget mine not far from Garpenberg.

I Bispberg norr om Säter finns en av landets mest välbevarade gruvmiljöer. Bergsbruket i Bispberg pågick redan på Gustaf Vasas tid och upphörde 1967. Anläggningen på bilderna byggdes efter ett ras 1889.

En del byggnader är visserligen rivna, men gruvlave, ångmaskinhus, kruthus och bostäder finns kvar. Trälaven renoverades i början av 90-talet och är i gott skick.

Mer information om Bispberg finns på den utmärkta sajten Bergsbruk.

The Bispberg mine closed in 1967.

Långfredagens väder inbjöd inte till någon utomhusaktivitet. Jag passade på att röja lite i studion efter vattenskadan. Laban och Miranda hjälpte till på katters vis…

Närheten till vattendrag har ofta påverkat placeringen av fabriker, och Turbo bruk var inget undantag. Vattnet användes från 1600-talet och framåt för att driva sågar och kvarnar. När bruket ändrade inriktning mot pappersproduktion i slutet av 1800-talet, gick det åt stora mängder vatten i framställningsprocessen. På 1900-talet utnyttjades vattnet för att generera el.

Efter att fabriken brunnit två gånger 1897 och 1904 använde man vid återuppförandet 1905 kokare från det likaledes nedbrunna bruket i Gysinge.

El fick man från början från en enklare generator, som efter ett tag kompletterades med en ångmaskin. Från 1912 och framåt fick man el från kraftverket i Norn, för att 1915 bygga en egen kraftstation.

Vattenkraftverket i Turbo var i drift mellan 1915 och 1960. Likt andra kraftverk byggda i början på 1900-talet har byggnaden stora likheter med en kyrka.

Pappersbruket stängdes 1970 pga hårdare miljökrav, och rivning påbörjades 1972. Kraftverket står fortfarande kvar, men håller på att förfalla. Generatorer och turbiner är borta, och resten av den elektriska utrustningen är sönderslagen i jakt på metaller.

The abandoned power station in Turbo, Sweden

Forsbo är en liten gruva belägen öster om Säter. Gruvan drevs av Ställbergsbolaget. Verksamheten pågick från början av 50-talet fram till 1971.

Kvar finns gruvhål, gruvlaven och gruvstugan. Dessutom finns de obligatoriska samlingarna av skrotbilar och annan bråte som alltid verkar finnas runt nedlagda gruvor.

Laven är byggd i betong likt de flesta av efterkrigstidens gruvor. Under en tid har den använts som klättervägg.

Här finns ett galleri med bilder.

The abandoned Forsbo mine, near Säter, Sweden.

Bengt Nygrens övergivna lyxvilla är nog en av de märkligaste platser jag besökt.

Huset som är en kombinerad privatbostad och kontor är ett lysande exempel på vad man utomlands kallar “tax evasion”. 

Jämfört med dagens nybyggnationer ser den kanske rätt modest ut. Men då ska man ha i åtanke att svensken när villan byggdes sällan hade mer än  en telefon.  Den var grå och ägdes av Televerket.

Naturligtvis var jantelagens Sverige inte tillräckligt stort för Bengt, som numera bor på en söderhavsö.  

This abandoned villa once belonged to florist entrepeneur Bengt Nygren.

Sala-Gysinge-Gävle järnväg öppnades 1900. Banan var 99km lång och tänkt att binda ihop bruket i Gysinge med omvärlden.

Bygget av järnvägen blev betydligt dyrare än man räknat med. Intäkterna blev heller aldrig så höga som man förväntat. Inte helt olikt dagens järnvägsprojekt alltså.

Dessutom var de styrande i Gävle inte intresserade av att någon direkt förbindelse med Sala . Banan kom därför att ansluta i Hagaström. Att låta SGGJ köra sina tåg mellan Hagsaström och Gävle C kom inte på fråga, så innan tågen kunde köra de sista 5 kilometrarna till Gävle fick man ägna en halvtimme åt att byta lok och personal.

Delar av Gysinge bruk eldhärjades 1901. I ett slag försvann stora delar av trafikunderlaget. Sedan fortsatte resan utför fram till förstatligandet 1937. Under hela tiden rådde ständig brist på pengar.

På 20-talet försökte man minska driftkostnaderna genom att konvertera personvagnar till motorvagnar. Dessa orkade, trots konstruktörens löften, knappt med sig själva och fick konverteras tillbaka.

Det blev inte bättre när SJ tog över. 1964 lade man ner persontrafiken och 1970 började man riva banan söder om Mackmyra. Rivningsarbetet avslutades 1972.

Broarna över Dalälven lämnades dock till eftervärlden. Vid förra sekelskiftet fanns det inte någon längre järnvägsbro i Sverige. 1900 måste de ha varit imponerande konstruktioner. Men broarna blev på grund av låg hållfasthet banans svagaste punkt. Trots begränsningar i axelbelastning fick maxhastigheten över broarna reduceras till 10km/h.

Idag kan de användas för att korsa Dalälven till fots. Enklast når man broarna genom att ta sig till Gysinge vandrarhem och följa banvallen söderut.

Abandoned railway bridges in Gysinge, Sweden. More images here.

En en vacker lördag i juni tog vi en tur till Fredriksberg som ligger mitt i rallysverige.

Vi intog lunch på Vildmarksbagarens café. För den kulturellt intresserade finns där danskapellet “Streaplers” autografer till beskådan.

Stärkta av rejäl husmanskost tog vi oss an Fredriksbergs bruk.

I Fredriksberg har man bedrivit industriell verksamhet sedan 1720-talet. Driften i pappersbruket upphörde 1972. Efter nedläggningen vidtog en period med mer eller mindre lyckade nyetableringar. Samtidigt bytte fastigheterna ägare ett antal gånger. Sedan 1994 saknas juridisk ägare.

Naturen har sakta börjat återta området. Fler bilder från Fredriksberg finns här.

A gallery of images from the abandoned Fredriksberg paper mill.