Henrik von Klopp

Landsbygd, ICA och bensinmack. Förr i tiden en vanlig kombination, men nu på utdöende.

Mer ICA.

Ruin i Långgruvan. Klicka på bilden för att komma till ett galleri med fler bilder.

Långgruvan är en sedan länge insomnad gruvby belägen mellan Avesta och Norberg. I området finns husruiner, gruvhål och andra rester från brytningen kvar.

Klicka på bilden för att komma till ett galleri från Porjus

Bygget av ett vattenkraftverk i Porjus blev startskottet för den storskaliga elektrifieringen av Norrland. När verket togs i bruk 1915 var det världens nordligaste.

Med tanke på läget norr om Polcirkeln är det kanske inte så konstigt att bygget bjöd på stora utmaningar.

Porjus var ödemark när bygget påbörjades. Den samlade bebyggelsen bestod av ett hus med två rum och kök samt en ladugård. I början fraktades all utrustning till fots från Gällivare – en sträcka på 54km.

Ett annat problem var att generera el till kranar, kompressorer, betongblandare och annan utrustning som användes vid bygget.

1910 installerades ett ångdrivet kraftverk som även fick förse tvättinrättningen i samma byggnad med varmvatten.

Klicka på bilden för att komma till ett galleri från Porjus

Ett år senare färdigställdes ett provisoriskt vattenkraftverk. Vatten kom från en 86 meter bred damm som byggdes i trä. Från intagsbyggnaden leddes vatten i två trätuber ner till själva kraftverket. John Eklund på Elmuseum har letat fram en bild på provisoriet när det var i drift.

I anslutning till kraftstationen låg en bostad för maskinisterna. Kraftverkets två turbiner levererade en sammanlagd effekt av 440kW.

Kraftstationen är dag riven, men intagsbyggnaden står kvar. Den står bakom monumentet på udden, omgiven av den golfbana som byggts nedanför Porjusverket.

Den tyska staden Mannheim ligger där floderna Rhen och Neckar flyter samman.

Staden är också en viktig järnvägsknut. Här lastas stora mängder gods om från fartyg till järnväg.

De goda kommunikationerna, med direktförbindelse till Rotterdam, gjorde tidigt Mannheim till sydtysklands centrum för spannmålshantering.  Kvarnar byggdes i Mannheim och andra närliggande städer.

Kvarnen på bilderna byggdes av familjen Kaufmann i slutet av 1800-talet.  De drev ett företag som handlade med baljväxter och mjöl.

Till att börja med hade företaget verksamhet i Schriesheim några mil bort. Införandet av ångmaskiner gjorde att man kunde placera kvarnar där det tidigare inte varit möjligt, så företaget kunde flytta verksamheten närmare sina kunder.

Den nya kvarnen stod klar strax innan förra sekelskiftet. Läget var idealiskt vid förbindelsekanalen mellan Rhen och Neckar. Verksamheten expanderade och kvarnen byggdes ut i början av 1900-talet.

Byggnaden överlevde andra världskriget utan skador. Under 50-talet rationaliserades mindre kvarnar bort och verksamheten upphörde 1960.

Fastigheten har stått tom en längre tid och är idag i rätt dåligt skick.

I området runt kvarnen håller “den nya ekonomin” på att ta över. I grannfastigheten finns en pop-akademi. 

Återstår att se hur det går för den gamla kvarnen som numera är kulturminnesskyddad.

Jag har fått en del mail med frågor tältet som syns på bild i en tidigare postning. Det här är egentligen ingen prylblogg, men eftersom intresset verkar stort summerar jag mina erfarenheter här.

Under två av årets vandringar har jag använt ett Hilleberg Soulo. Det är ett självstagande enmanstält som introducerades i början av året.

När jag vandrar tillsammans med Catrin använder vi ett Hilleberg Nallo 2GT köpt 2003. Det har fungerat utmärkt förutom en havererad båge (handhavandefel) 2007. Bågen gick att böja till så turen behövde inte avbrytas. En ny kunde beställas som reservdel.  Jag har vandrat ensam ett par gånger med Nallot, men tycker det är onödigt stort.

De egenskaper som fick mig att välja Soulo är bland andra:

• Lätt att resa när man är ensam, även om det är dåligt väder
• Självstagande
• Lättare och mindre än mitt Nallo
• Absid med plats för en stor ryggsäck
• Bra ventilation för att undvika kondens
• Relativt stort för att vara ett enmanstält, vilket ger bra komfort

Tältval är något väldigt individuellt. Om man har en annan kravbild finns det både lättare och billigare tält på marknaden. Klarar man sig med mindre plats är till exempel ett Hilleberg Akto 600 gram lättare. 600 gram motsvarar ungefär 4 frystorkade måltider eller 30 rullar film…

Hittills är jag mycket nöjd med mitt nya tält. Som vanligt när det gäller Hilleberg är tältet välsytt och fullt av genomtänkta detaljer. När det blåser är kontruktionen med tre korsande bågar stabilare och framför allt tystare än tunneltält som Nallo. Vikten är 2.1kg, vilket är 6-700g mindre än för Nallot.

Men jag saknar en torklina  i innertältet. Innertältet är för övrigt väl tilltaget för en person, åtminstone på sommaren. Jag hade gärna sett ett par centimeter bredare absid i stället.

Ett annat nyförvärv för året är ett ProLite 4 liggunderlag från Thermarest. Liggunderlaget är “självuppblåsande” vilket verkar vara en omskrivning för att man får blåsa upp det själv. När det väl är fyllt med luft är komforten betydligt högre än med traditionella liggunderlag av skumplast.

Jag har dålig rygg efter en cykelolycka för några år sedan, så för mig överväger fördelarna med ett uppblåsbart underlag.

Nackdelen med självuppblåsande liggunderlag är att de väger rätt mycket (den här modellen väger 600 gram) och har en irriterande förmåga att punktera i början av en vandring. Än så länge håller det här underlaget tätt, men mitt tidigare GuideLite från samma tillverkare har jag fått reparera flera gånger. Det är alltså en bra idé att ha med ett reparationskit på turen.

Sist men inte minst har min gamla Bergans Alpinist ersatts av en Norröna Nansen ryggsäck. Säcken är på 100l, vilket är tillräckligt för en 1-2 veckors tälttur med all mat och fotoutrustning. Har man inte någon skrymmande fotoutrustning är den mindre varianten på 80l stor nog. Minsta modellen i serien är på 60l. De två minsta säckarna finns även i dammodell.

Alla Nansensäckar kan vid behov kompletteras med extra fickor som passar alla modeller i serien.

Jämfört med min förra ryggsäck är Norrönan mer än ett kilo lättare när den är tom. Bärsystemet med ett midjebälte som kan “pendla” passar min rygg bättre än Bergans.

Säcken har tätade blixtlås och ska enligt Norröna klara regn. Men efter 6 timmars skyfall i Padjelanta i somras var det blött inne i säcken. Vill man hålla packningen torr får man alltså packa i vattentäta påsar, eller komplettera med extra regnskydd.

Mannheim är en av europas största insjöhamnar. Längs Rhen står enorma godsmagasin som inte längre används av sjöfarten. Merparten av godshanteringen har flyttat till en närliggande containerhamn.