Henrik von Klopp

En av broarna över Dalälven. Klicka på bilden för att se fler bilder

Järnvägen mellan Sala och Gävle har jag skrivit om tidigare här. För några veckor sedan åkte jag dit igen.

Detalj från en av broarna

Den här gången hade jag sällskap av Catrin. Vi vandrade en slinga som tog oss längs banvallen över broarna. När vi passserat den längsta bron svängde vi höger och följde en stig uppströms Dalälven.

Den längsta av broarna vid Gysinge

Efter ett par kilometer kom vi fram till gamla landsvägen mot Gysinge. Från parkeringen gick vi på en stig längs vattnet tillbaka till Gysinge.

Aktivt skogsbruk inne i Nationalparken

Tillbaka i Gysinge rekommenderas fika på “Nyfiket” .

Mer läsning om Sala – Gysinge – Gävle Järnväg finns på Rolf Stens utmärkta sajt Historiskt.

Klicka på bilden för att se fler...

Jag har uppdaterat gallerisidan med bilder från Avesta Järnverk. Byggnaderna på bilderna var i bruk fram till 1938. Idag används de som museum.

Klicka på bilden för att se fler bilder på Greta

Hemlösa katter har det aldrig lätt, men så här års är det naturligtvis extra svårt. Den här katten dök upp hos oss i mitten av november. Vi lade ut lappar, men ingen hörde av sig. Katten som vi döpte till Greta var mycket mager och hungrig.

När första snön kom fick hon flytta in i källaren.  Där bodde hon i två veckor, tills hon fick plats på  föreningen Hitta Kattens katthem.

Så här års är det fullsatt på katthemmet. En del, som “Elisabeth Taylor” på bilden,  har bott på hemmet ett tag.

Andra har precis flyttat in.

Att driva katthem är inte gratis, så föreningen är beroende av pengar för att hålla verksamheten igång.

Jag har fotograferat katterna i den kalender föreningen säljer för att finansiera verksamheten. Den kostar 100:- + eventuell frakt.  Kalendern kan köpas i en del butiker i Enköping, eller direkt från föreningen.

Alladin eller trisslotter kan du köpa någon annan gång…

Har du redan köpt kalendern, är det inte kört för det.  Shelby, en av de katter föreningen tagit hand om, finns även med i Kattfondens kalender. Den kan köpas från Hitta Katten, eller här.

Övergiven transformatorstation i Lugnvik. Klicka på bilden för att se fler.

Utrustning i elnät måste skyddas mot vädrets makter. Moderna komponenter är väl inkapslade och kan placeras fristående eller i stolpar.

I elektricitetens barndom var det inte lika enkelt. Transformatorer fick placeras i byggnader som den på bilderna, för att skydda mot väder och vind.

Arkitekturen var ofta inspirerad av kyrkans byggnader, vilket säger en del om vilken stor sak elektrifieringen var.

Den här borgliknande transformatorstationen i Lugnvik har stått övergiven ett tag. Byggnaden är uppförd i tegel och ser ut att kunna tåla det mesta. Det toppiga plåttaket pryds av en liten vimpel.

Automatisering och fjärrstyrning har lett till att många järnvägsbyggnader står tomma.

Idag körs hela järnvägsnät från en central plats, men det har inte alltid varit så.

En gång i tiden var växlar och bommar en angelägenhet för allvarliga män i uniform.

Stärkta av termoskaffe såg de med handkraft till att tåg hamnade på rätt spår.

De här ställverken finns i Mannheims hamn.

Byggnaderna är uppförda i efterkrigstidens lättsamma tyska byggnadsstil.

Tegel, stål, aluminium och glas spelade huvudroller när man byggde upp tyskland efter kriget.

Men vad hände med propellertågen?

- Vem var det som kom på att man skulle bygga en stuga här egentligen?

Vi har kommit ungefär halvvägs mellan Stuor Reaiddávaggi och Unna Räitastugan när Catrin ställer frågan. Den är inte helt obefogad. Unna Reaiddávaggi är inte en särskilt gästvänlig plats. Växtligheten består av lavar och ibland enstaka grästuvor inkilade mellan stenar.

Annars är det bara blockmark så långt man kan se. “Leden” genom dalen är markerad med stenar… Trots det är det inte svårt att hitta. Dalen avgränsas av barska toppar som Vaktposten, Knivkammen och Pyramiden.

Halvvägs genom dalen kommer man till en sjö. Vid sjöns östra strand ligger målet för dagens etapp – Unna Räitastugan.

Väntar man sig en modern STF-stuga med stugvärd, bastu och kiosk blir man besviken. Om Unna Räitastugan låg på en annan plats skulle den kallas rastskydd. Den är i rätt dåligt skick, men duger att övernatta i. Som kompensation får man vistas i en fantastisk miljö. Vackrare än så här blir det nog inte i fjällen om man vill bo inomhus.

Åt sydost ser man mäktiga toppar och glaciärer. Österut finnsett stup på 100 höjdmeter till dalens lägre del. Nedanför stupet en vacker turkosfärgad sjö. Här kan man stanna flera dagar utan att se sig mätt.

Det är bara att hoppas att stugan rustas upp innan den är bortom räddning.

I Långgruvan står det här gamla transformatorhuset. Skogen kommer allt närmare.

Egentligen återstår bara en tegelkuliss av det som en gång varit.

Utrustningen som fanns här är borta sedan länge. Men visst var väl varningstexter finare förr?

Nu är det “lifsfarligt” att uppehålla sig i närheten. Teglet ligger kvar, men inte länge till.