Klicka på bilden för att komma till ett galleri med bilder från Harsprånget
1945 återupptogs arbetet med att bygga ett vattenkraftverk i Harsprånget. Platsen ligger en bit söder om Porjus.
Efter kriget hotades landet, precis som nu, av elbrist. Men dåtidens politiker hade en annan lösning på problemet än dagens. Det kan säkert verka märkligt nu, men förr i tiden byggde man ut produktionskapaciteten när det behövdes mer el!
Elproduktionen i Harsprånget kom igång 1951. Verket som byggts ut i etapper har länge varit landets till effekten största.
När byggprojektet startade var platsen helt öde, så man satte omdelbart igång att bygga bostäder och infrastruktur.
Samhället som byggdes speglade dåtidens folkhemsideal. Arbetarna fick möjlighet att bygga subventionerade sk egnahem. Som alternativ kunde man bo i radhus. Det fanns affärer, Folkets Hus, skola med mera. Som mest hade Harsprånget fler än 2000 invånare.
När bygget var klart flyttades husen vidare till nästa projekt. Exempelvis byggdes ett liknande samhälle i Messaure några mil längre söderut. Ett mindre antal bostäder avsedda för underhållspersonal lämnades kvar, men dessa revs en efter en när driften automatiserades.
I Harsprånget finns förklarande skyltar.
Idag återstår bara ett nät av asfalterade gator. Man har satt upp skyltar som beskriver var olika byggnade en gång stod. Området håller på att växa igen och det är svårt att föreställa sig att det låg ett samhälle här för inte så länge sedan. Det som är bäst bevarat är tennisbanan.
Ja, du läste rätt. I Harsprånget, en bra bit norr om polcirkeln, kunde man redan i slutet av 40-talet spela tennis. Vattenfallsstyrelsen satsade mycket på fritidsaktiviteter. Bland annat anställdes en ”Socialkurator” med uppgift att arrangera aktiviteter. Det anordnades studiecirklar, teaterföreställningar, skidtävlingar och mycket annat. Dåtidens idéer om folkhem och folkrörelser låg säkert bakom. En annan viktig anledning var säkert att man ville hålla nere supandet.
Det går fortfarande att hänga av sig träningsoverallen i Harsprånget.
Men för tjänstemännen anlades alltså en tennisbana. Frågan är varför. Enligt uppgift användes den inte särskilt mycket. Det var inte lätt att rekrytera erfaret folk till Harsprånget, så kanske ville man visa att man satsade på de anställda. Tennisbanan var dåtidens förmånsbil.
Eller så gillade någon helt enkelt tennis.
A gallery of images from the abandoned tennis court in Harsprånget.
Kul blogg Henrik! Men visst, något tragikomiskt att se ett sådant förfall i Norrlands inland. Det krävdes ju stora arbetsinsatser och logistikarrangemang en gång i tiden att bygga på dessa orter.
Kul att se bilderna från Harsprånget.
Jag är född i Harsprånget (1957) Flyttade därifrån 1963 .
Min mamma , mormor och jag flyttade till Alingsås där de fick jobb. Det var inte många familjer kvar i byn på den tiden.
Yvonne
Hej Yvonne! Verkligen roligt att höra från någon som bott i Harsprånget. Har du några bilder kvar från din tid i byn?
/Henrik
Jag har inga bilder från förr, kan hända det finns något hemma hos min mamma. Ska kolla nästa gång jag är där..
Om Du är Yvonne Granström, och din mamma hette Göta och pappa heter Leon, så tror jag i alla fall att jag i mina gömmor har en bild på Dig.
Jag bodde i Harsprånget mellan 1948 och 1953 och planerar faktiskt att besöka min gamla uppväxtort nu i sommar. Tråkigt att se att det är så igenväxt, men naturen har sin gång. Det skall bli spännande
HEJ,JAG BODDE I HARSPRÅNGET MELLAN 1956 OCH 1965. SÅG GILLIS GUSTAVSSON VARIT IN OCH SKRIVIT EN KOMMENTAR.NOG MINNS JAG GILLIS,HAN ARBETADE WV. MED MIN PAPPA KURT FORSMAN.TROR ATT JAG HAR HANS BRÖLLOPPSKORT LIGGANDE NÅGONSTANS
Bodde som liten på ”Nya”, min pappa jobbade med tunnlarna. Vi hade inget badrum så jag minns det gemensamma badhuset där vi bastade och tvättade oss. Minns också lekskolan, med dockskåp och liten leksaksspis. Sen skingrades de som arbetade och flyttades åt olika håll,till nya byggen. Vår familj flyttade till Storuman, och vidare till Stockholm. I Råcksta där Vattenfall haft sitt huvudkontor håller en byggherre på att bygga nya bostäder, området kallas Harsprånget
Många vänskapsband knöts mellan familjerna och man har hållit kontakt genom åren. Nu har många av dem lämnat livet, så även min pappa Gustav. En del kort finns bevarade.
Som barn spelade jag (född 1943) många gånger på denna tennisbana. Vi bodde bara hundra meter ifrån den mellan 1947 och 1955 i ett rött litet hus som kallades P1, numera rivet. Det var en fin tennisbana, men jobbig att sopa (ibland även vattna och välta), minns jag. Bredvid låg den s.k. Mässen och åt andra hållet en härlig tallskog med gott om bergsklippor att leka i.
Min pappa arbetade på verkstaden i Harsprånget som svarvare. Jag är född 1942, gick i folkskolan -49 till
-55 då vi flyttade vidare till Storuman. Harsprånget var ett strikt uppdelat klassamhälle, vi bodde i baracker inte långt från tennisbanan. Mitt minne av den var förbjudet område
Jag gick första året i skolan i Harsprånget, läraren hette Hildur Olsson.1950-1951
Min pappa arbetade som snickare i Harsprånget och Ligga.
Tennisplan fick jag ej vara på pga. att min far var arbetare, så var det på den tiden. Men jag fick åka caterpiller när dom byggde en prov.fotbollsplan bakom tvättstugan och det var minst lika roligt för min del.
1952 flyttade vi till Torpshammar
[...] Harsprånget som jag skrivit om tidigare är ett exempel på detta. Laver utanför Älvsbyn ett annat. I Laver låg en koppargruva som försåg Boliden med malm. [...]
[...] övergavs sedan helt efter byggnationen och industrimiljöfotografen Henrik von Klopp visar några bilder av hur där ser ut i dag. Han visar även fina bilder från Porjus gamla [...]