Silvervägen – Kvikkjokk del 1: Guoletisjaure – Mavasjaure

Pieskehaure

I månadsskiftet augusti/september vandrade jag från Guoletisjaure vid Norska gränsen till Kvikkjokk.

Långa sträckor saknas stugor för övernatting, så turen kräver tält. Över Mavasjaure och från Bäcken till Kvikkjokk måste man åka båt (mer om detta senare).

Silverexpressen lossar varor i Jäkkvik

Leden startar vid Silvervägen (riksväg 95).  Till att börja med går man  norrut via Ikesjaure och Mavasjaure till Pieskehaure. Från Pieskehaure fortsätter man sedan österut via Vaimok. Sista biten mot Kvikkjokk följer  Padjelantaledens sträckning genom Tarradalen.

Tältplats vid Jurunjávrre

Jag blir avsläppt av bussen vid Guoletisjaure. Här startar leden mot Jurun. Sträckan bjuder inte på någon större dramatik. Leden är inte särskilt upptrampad, men ändå lätt att följa.

Efter att jag passerat bron över Seldutjåhka börjar det bli dags att slå läger. Björkskogen glesnar någon kilometer norr om Jurun och där finns gott om bra tältplatser.

Renar vid Ikesjaure

På förmiddagen nästa dag kommer jag fram till Ikesjaure. Där blir landskapet spektakulärt. Sjön ligger i dalen mellan Stuor-Jiervas och Årjep Sávllo.

Ikesjaure

Mellan sjöns yta och bergstopparna är det upp till 700 meters höjdskillnad. Landskapet påminner om en norsk fjord.  Jag blir kvar vid sjön flera timmar. Sådana här platser ska man inte rusa förbi.

Sandstrand vid Ikesjaure

Leden följer sandstranden längs Ikesjaures södra kant. Termometern visar 4 grader, så jag avstår från bad. Septembervädret bjuder på variation. Ena stunden är det solsken – några minuter senare  snöblandat regn.

Efter Ikesjaure bär det av uppför genom Ikesvagge. Vid passhöjden är det dags att sätta upp tältet igen.

På väg ner mot Mavasjaure

Dagen efter är det inte ett moln på himlen, men det blåser rejält kallt. Under natten har det varit minusgrader. På väg ner mot Mavasjaure får man en imponerande vy mot Nuortta Sávllo.

Vid Mavasjaure väntar en ansträngande sträcka genom björkskog fram till  båtplatsen.

Vindskydd vid Mavasjaure. Den omtalade semaforen till höger.

Båttransporten sköts av Mavas fiskecamp.  Kommer man som jag söderifrån finns det en semafor man ska vända på för att uppmärksamma båtföraren på att man vill åka över.

Mavasjaure västerut. Årjep Sávllo (1715 möh) till vänster.

Innan jag åkte hemifrån ringde jag till Mavas fiskecamp för att kolla att det verkligen gick en båt.

Den person jag pratade med då gav knapphändigt med information. ”Det är Tomas som kör båten” var allt jag fick veta. Det gick inte att få besked om hur länge man kunde få vänta (”Det är Tomas som kör båten”), eller vad det kostade (”Det är Tomas som kör båten”). Svaret på dessa frågor har jag nu (6 timmar och 300 kronor).

Nuortta Sávllo. Gränsen mellan Norge och Sverige går mellan tvillingtopparna till höger.

Vid 20-tiden kommer till slut båten. Efter 5 minuters båtfärd är jag över på andra sidan Mavasjaure.