Det dubbla misslyckandet i Trabonella

Jag har bloggat om Siciliens svavelgruvor och orsaken till svavelindustrins kollaps tidigare. Det stora sammanbrottet kom efter andra världskriget då staten fick gå in med stora summor för att rädda de gruvor som fortfarande var i drift. I slutet av 1950-talet var antalet aktiva gruvor nere under 50. Svavelbrytningen var i fortsättningen bara en social åtgärd för att hålla arbetslösheten nere. Inga investeringar gjordes för att modernisera brytning och infrastruktur. 1971 var produktionskostnaden för Sicilianskt svavel $120/ton, medan världsmarknadspriset var nere i $38. Italien hade inte längre råd att producera svavel för egen konsumtion. 1975 återstod fem gruvor i drift. …

Konstgödsel i Campofranco

– No foto! Representanten för Carabinieri talar ungefär lika mycket engelska som vi talar italienska, men det är inte svårt att förstå vad han vill. När han följt oss ut från Montedisons nedlagda konstgödselfabrik i Campofranco drar han och kollegan iväg med en rivstart. Det är förstås inte fotografer Carabinieri letar efter. Det stora problemet är koppartjuvar som sedan nedläggningen 1994 plundrat den enorma anläggningen. Vi är glada att hans hund inte hittat maten vi ställt ifrån oss bakom en kabeltrumma. Osten vi har med oss är så stark att den skulle kunna klassas som biologiskt vapen. Fabriken byggdes för …

Övergiven hamnterminal

Sedan containern standardiserades i början av 1960-talet har godshanteringen i världens hamnar revolutionerats. Styckegodshanteringen har upphört och idag är det i stort sett bara bulkgods som inte fraktas i containers. De traditionella hamnmiljöerna och hamnarbetarna har försvunnit. Idag är hamnarna – på gott och ont – sterila miljöer med en hög grad av automatisering. Hamnmagasin som inte blivit lägenheter, kranar och övrig infrastruktur har i allmänhet jämnats med marken. Detroit Harbor Terminal  som vi ser på bilderna har klarat sig undan rivning sedan nedläggningen 2004, men det är förmodligen bara en tidsfråga. I byggnaden skedde omlastning från järnväg till fartyg. …

Siciliens guld del 2: Palo

Första postningen om svavelbrytningen på Sicilien finns här I mitten av 1890-talet drabbades världen av lågkonjunktur och de sicilianska svavelproducenterna genomgick ett stålbad till följd av sjunkande priser. Brittiska företag  stod för större delen av världskonsumtionen av svavel  och bestämde sig för att försöka säkra tillgången på råvaran. 1896 bildades Anglo-Sicilian Company. Företaget fick ensamrätt på försäljningen av sicilianskt svavel under en tioårsperiod, i utbyte mot en garanterad prisnivå på lägst $15 per ton. Monopolet ledde till att priserna på svavel steg 50%. Alla var nöjda, möjligtvis med undantag för de som behövde köpa svavel. Köparna tvingades dock acceptera situationen …

Siciliens guld

Historien om den Sicilianska svavelindustrins uppgång och fall är fascinerande. Idag återstår bara ruiner av det som en gång i tiden var Siciliens viktigaste exportindustri. När den sista gruvan stängdes 1985 hade bytningen gått back  i nästan 90 år. Fram till förra sekelskiftet fanns världens största brytbara fyndighet av rent svavel på Sicilen. Den sträckte sig från Etna till Agrigento och började bearbetas i industriell skala redan i början av 1700-talet. Nästan hela produktionen exporterades till Marseille där svavel användes som råvara inom den snabbt växande kemiska industrin. Två tekniksprång ledde till en kraftigt ökad efterfrågan på svavel. Det första …

Det Sicilianska Dennispaketet

Europaväg 45 går rakt genom staden Gela på Sicilens södra kust. I utkanterna av staden går den kors och tvärs genom ett område med petrokemisk industri. Trafiken är tät och går längs trånga gator. Som lekman kan man få för sig att en ringled runt Gela vore en bra idé. Och man har faktiskt byggt en. Bred och fin står den där, strax norr om E45. Men något verkar ha gått snett. Det finns inga skyltar och påfarten är igenvuxen. Förundrade åker vi upp längs rampen och kör en bit. Sättningsskadorna är omfattande. Efter några kilometer slutar vägen mitt ute …