Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 1: Ritsem – Hukejaure

Området nordväst om Vakkotavare besöks inte av särskilt många vandrare. Med Ritsem som utgångspunkt kan man gå rösade leder till Norge, eller ta sig till Kungsleden mellan Sälka och Singistugorna.

Ritsem är idag en samling baracker på en stor grusplan. Ursprungligen var de förläggning när man byggde ut vattenkraften i Stora Luleälven. Det underjordiska kraftverket byggdes under åren 1971-1978.  Anläggningen används idag av bland andra STF. Det finns övernattningsmöjlighet och en liten affär.

Sjön Akkajaure nedanför stugorna är landets största vattenmagasin, skapad när man byggde Suorvadammen ovanför Stora sjöfallet. Det är med andra ord en rätt artificiell miljö, vilket inte hindrar den från att vara vacker. Söderut, på andra sidan sjön,  ser man det mäktiga fjället Akka. Bakom Akka skymtar toppar i Sarek. Väster om Akka ligger Padjelanta nationalpark.

Men vi är på väg åt andra hållet. Vi ska gå mot Sälkastugorna via Sitasjaure och Hukejaure. Bilen har vi parkerat i Vakkotavare, dit vi räknar med att komma tillbaka om 10-14 dagar. De sista milen till Ritsem har vi åkt buss.


Leden mot Sitasjaurestugan följer den anläggningsväg som byggdes när man dämde upp Sitasjaure. Från sjön  leds vattnet via en 16km lång underjordisk tunnel till kraftstationen i Ritsem.


Från parkeringen går det ganska brant uppåt den första biten. När man klarat av ungefär 200 höjdmeter, kommer man upp på en platå. Sedan är det platt fram till utförsbacken mot sjön Autajaure. För att vara en enskild väg med vägbom är trafiken förvånansvärt livlig. Om man störs av sådant är det möjligt att ordna skjuts till Sitasjaure och  på så sätt skippa transportsträckan.

Utsikten längs vägen är det inget fel på. Landskapet påminner om Padjelanta (som ligger på andra sidan Suorvamagasinet). Det är stora vidder med fjäll lite på avstånd. Till höger i färdriktningen dominerar Kallaktjåkkås massiv.

Det har hunnit bli sent på eftermiddagen, så vi väljer att slå upp tältet vid en liten bäck strax söder om Autajaure. I området pågår ett svensk/norskt knottkonvent. Under natten låter det som det regnar när insekterna flyger runt mellan inner- och yttertält.

Dagen efter går det snabbt att göra sig i ordning. Vid elvatiden kommer vi fram till Sitasjaure. Vid sjön ligger STF:s fjällstuga och ett antal sommarstugor.

Vi byter några ord med stugvärden innan vi fortsätter mot Hukejaure. Från Sitasjaure går leden till att börja med längs sjöns södra strand.

Efter någon kilometer börjar det gå uppåt igen och leden rundar Áinnavárdu. Efter ytterligare ett par kilometer planar stigen ut. Terrängen blir lättgången och siktvidden enorm.

Än så länge har vi inte mött några andra vandrare och man kan verkligen inte tro att det är högsäsong i fjällen.

Vi slår nattläger strax söder om toppen Tjuolak. Det är inte ett moln på himlen och nästan vindstilla. Dagen efter forstätter vi vandringen mot Hukejaure.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.