Henrik von Klopp

På ön Lucerna utanför Västervik står resterna av ett av Vattenfalls gasturbinkraftverk. När vi kommer dit i början av juli pågår rivningen för fullt. Kraftmaskineriet är dessvärre redan skrotat och man håller på att riva en enorm mur och klippomgärdad oljecistern.

Lucernaverket byggdes på 1950-talet med svensk teknologi utvecklad av STAL i Finspång. Då var STAL en del av ASEA, men efter ett antal ägarbyten är man numera en del av Siemens.

Gasturbinen GT-120 var ett resultat av STALs kontrakt att utveckla en jetmotor åt Flygvapnet. Affären förlorades till Rolls-Royce (som hade en färdig produkt medan STAL ännu bara hade en prototyp) och utvecklingen fick styras om mot stationära gasturbiner.

ASEAs goda relation med Vattenfall var säkert en bidragande orsak till att den första produktionsinstallationen av en GT-120 gjordes i Lucerna 1959.

Gasturbiner är ett smidigt sätt att få tillgång till reservkraft vid konsumtionstoppar eller produktionsbortfall. Den effektreserv Svenska Kraftnät förfogar över är till stor del baserad på gasturbinverk.

Lite förenklat låter man en stationär jetmotors avgaser driva en turbin kopplad till en generator. Anläggningarna är relativt billiga att bygga och kräver i förhållande till sin effekt lite plats. De kan startas upp och börja leverera kraft väldigt snabbt, något som uppskattas när det är fråga om reservkraft. Körtiden vid varje uppstart brukar vara enstaka timmar.

Att låta en jetmotors avgaser driva en turbin ger naturligtvis stora förluster. I en GT-120 ligger verkningsgraden på 25,9%. För att få ut 40 MW får man alltså elda motsvarande 155 MW – mer än tre kilo olja per sekund.

Det säger sig självt att det bara är en god ide så länge oljepriserna är låga. Med dagens oljepriser ligger produktionskostnaden för en kilowattimme enbart för bränslet över tre kronor.

Sedan 50-talet har utbyggnaden av kärnkraften minskat behovet av oljebaserad reservkraft. När Lucerna drabbades av ett generatorhaveri på 90-talet var anläggningens öde beseglat. I den före detta maskinhallen ska det i framtiden byggas husbåtar.

Tack till Richard Bergström, Aquavilla AB!

The former gas turbine power station at Lucerna is currently being demolished. The site was the first commercial installation of a STAL GT-120 in 1959.

Monticello, NY

Vattenfalls kraftverk i Älvkarleby öppnade 1915 och är fortfarande ett av de största i Dalälven.

Mer information och vinterbilder finns här.

Bilder från insidan finns här.

Längs järnvägen Växjö-Västervik. Trafiken upphörde i augusti 1984.

Vy från dammen

Statliga Vattenfallsstyrelsens nationalkraftverk i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby satte ribban när Stockholms Gas och Elektricitetverk byggde vattenkraftverk i Untra.

Luckhus

Arkitekten Gustaf de Frumerie ritade ett kraftslott som inte överträffats i Sverige. Bygget påbörjades 1911 och stod klart 1918. Vid invigningen hade stationen fyra Francisaggregat som kompletterades med ett femte 1937.

Ovanpå turbinsumparna

Enligt planerna skulle Untra täcka Stockholms kraftbehov för all framtid. Riktigt så blev det inte, men anläggningen producerade länge mer än 90% av den el som användes i huvudstaden.  Den 132 km långa kraftöverföringen mellan Untra och Stockholm var banbrytande för sin tid.

Löphjul till Francisturbin

I Untra användes, precis som i Vattenfalls första stationer, Francisturbiner med dubbla löphjul och horisontell axel. Turbinerna placerades i öppna sumpar som täcktes av träluckor.

Stationen ägs idag av Fortum och producerar 270 GWh per år. De fem turbinerna har en sammanlagd effekt på 41 MW. Fallhöjden är 13,5 meter.

Entre till maskinhall

Interiören i Untra är minst lika imponerande som utsidan. Mer om detta senare.

Tack till Jan Swedberg, Conny Andersson och övrig personal i Untra.

Det 185 km långa vattendraget Tidan har sitt utlopp i Vänern. Under lång tid har man utnyttjat vattnets kraft för att driva kvarnar,  smedjor och senare elektriska kraftstationer. Inte mindre än 37 kraftstationer har byggts längs Tidan.

Lunne kraftstation står i det lilla samhället Tidan i Skövde kommun. Kraftstationen som byggdes 1921-1923 har två turbiner som ger en sammanlagd effekt på 410 kW. Fallhöjden är 3,9 meter.

Den kyrkliknande formen med ett torn är typisk för kraftstationer från början av 1900-talet. I tornet placerades ställverksutrustning som till exempel brytare och transformatorer. På bilderna syns hålen där kabelgenomföringar gjorts tydligt.

Idag är landets inomhusställverk med få undantag flyttade utomhus.

I samhället Tidan, beläget längs vattendraget med samma namn, står rester av den svenska textilindustrin.

Yllefabriken i Tidan öppnade 1916. Några år sedan gjordes en omfattande utbyggnad.

1930 arbetade ännu nästan 60000 personer inom den svenska beklädnadsindustrin. Svenska yllekoncernen AB bildades när Tidan fusionerades med sex andra företag, däribland Borås yllefabrik och Fors ullspinneri.

1966 lades verksamheten i Tidan ner. Under 1980-talet gjordes ett misslyckat försök att bygga om fabriken till industrihotell.

Det är inte ofta man ser lingrävare nuförtiden. I början på 70-talet hade hydrauliska maskiner erövrat marknaden. Men tack vare okomplicerad och robust konstruktion, kan maskiner som den här Insleyn hållas igång. Den stora utmaningen är förmodligen att skola in nya förmågor bakom spakarna.