Henrik von Klopp

Kirkenes i Finnmark är vändpunkten för Hurtigruten.

Man är långt österut. Till Murmansk är det ca 200km, och om man drar en linje rakt söderut hamnar man i Istanbul.

Närheten till Ryssland sätter sin prägel på Kirkenes. Exempelvis är vägskyltar och reklam på norska och ryska. Kirkenes befolkning består till 10% av ryssar, och stora delar av den ryska fiskeflottan använder Kirkenes som hamn. I genomsnitt ligger 25 ryska fartyg förtöjda.

När Catrin och jag kom till Kirkenes i september, tog vi en promenad runt hamnområdet. Det man snabbt kunde konstatera var att ryssarna verkar fortsätta sin tradition av obefintligt undehåll. Man målar båten innan sjösättning, och sedan kör man till det rasar. Se mer i mitt galleri med ryska trålare.

Kirkenes is the turning point for the Hurtigruten. The town is situated not far from the Russian border. Walking around you are constantly reminded of this fact, as most of the signs are in both Russian and Norwegian. Kirkenes is a busy seaport, frequently used by Russian fishing vessels.

Stripas “nya” lave byggd 1937. Fler bilder från Stripa gruva finns här.

Till Stripa kom Fredrik och jag sent en kväll i juni. Det var i slutet av intensiv dag med besök bla i Fredriksberg. Tidigare under kvällen hade vi ätit middag i Lindesberg (åk inte dit för maten) och bevittnat flera fylleslagsmål. Vid Stripagruvan var det dock lugnt.

Stripa ligger strax utanför Guldsmedshyttan. Gruvan lades ner 1977, efter att brytningen i området pågått mer än 500 år. Sedan 1977 har det pågått annan verksamhet i byggnaderna, så till skillnad från andra nedlagda gruvanläggningar är Stripa relativt orörd. Exempelvis finns gruvspelet kvar, och dess vajrar syns på några av bilderna. Byggnaderna ska bevaras och håller nu på att renoveras till ursprungligt skick.

I närheten av gruvan finns också utmärkt boende, nämligen Stripa grufpensionat. Det byggdes på 1940-talet, och har mycket av den ursprungliga atmosfären kvar. Pelle som driver pensionatet är som ett levande uppslagsverk när det gäller gruvorna i närheten. Fräscht och prisvärt. Ett givet stopp för gruvturisten med andra ord.

Vår huskatt Laban kommer från en kattkoloni utanför Ransta i närheten av Sala. Om han inte blivit omhändertagen av föreningen Hitta Katten, hade han dött en plågsam död. Sedan 2002 har föreningen hittat nya hem åt nästan 600 katter.

Veterinärbesök, foder och annat kostar stora pengar. En del av dessa pengar kommer från försäljning av föreningens kattkalender. Den är full med bilder på katter som bor på katthemmet eller fått nya hem. De senaste två åren har vi hjälpt till med fotografering av de katter som ska vara med i kalendern.

I år började vi med en dags fotografering på katthemmet

Micky är en av de katter som fotograferades. I början var han lite tveksam…

Men efter ett tag släppte blygheten…

Om du inte kan ta hand om någon av föreningens katter, kan du hjälpa till genom att köpa kalendern. Den kostar 99:- + frakt, och kan beställas här

Här finns ett galleri med fler bilder från fotgraferingen. Jag fotograferar naturligtvis även icke hemlösa hundar och katter. Om du är intresserad av att få ditt djur fotograferat, går det bra att kontakta mig.

Geddeholms såg fotograferad en oktoberdag 2007.

Ångsågen var i drift fram till 1940-talet. Från 1946 och framåt höll Geddeholms tvättinrättning till i lokalerna.

Godset Geddeholm ligger i Irsta socken i närheten av Västerås flygplats. Egendomen ägs sedan 2003 av Västerås kommun.

Fler bilder finns här .

Stråssa fick ett uppsving i slutet av 1950-talet då Grängesbergsbolaget investerade friskt. Metallpriserna var höga, och bolaget hade gott om pengar efter att ha sålt sin del av LKAB till staten. Man länspumpade gruvan som lagts i malpåse på 20-talet, och en ny gruvanläggning byggdes upp.

På 50-talet hade tankarna om “det goda samhället” fått genomslag. I Stråssa realiserades en del av detta. Gammal bebyggelse jämnades med marken för att ersättas av ett litet centrum med affärer och lägenheter. Här skulle allt som arbetarna behövde finnas.

Efter att Grängeskoncernen hamnat i svårigheter införlivades Stråssagruvan i SSAB (Svenskt Stål AB) 1978. Det fria ekonomiska fallet fortsatte fram till dess att driften lades ner 1983. Sedan dess har man utan större framgång försökt göra om det gamla gruvområdet till företagsby.

Gruvområdet är idag rätt öde, och det ger en speciell känsla att gå runt bland de övergivna byggnaderna. Investeringarna i anläggningen var enorma, men den kom bara att användas en kort period.

Även själva samhället verkar nedlagt. Affärerna gapar tomma. Den enda offentliga service som finns kvar är en busshållplats.

Här finns ett galleri med bilder från Stråssa.

I september genomförde jag årets sista fjällvandring.

Jag gick den klassiska turen längs Kungsleden från Vakkotavare till Abisko. Sträckan brukar lite föraktfullt kallas för motorväg av många sk fjällrävar, men den har sina kvaliteter.

Många väljer att påbörja eller avsluta sin tur i Nikkaluokta i stället för Vakkotavare. Man missar då vad jag personligen tycker är den vackraste delen av leden, nämligen sträckan mellan Teusajaure och Singistugorna.

Färre vandrare gör i och för sig att det blir lite mindre trängsel i stugorna, och Teusajaurestugan är en utmärkt plats att varva ner på.

I Ställberg bedrevs gruvdrift mellan 1867 och 1977. Laven på bilderna byggdes 1920-22.

Gruvan var länge sveriges djupaste. Som lägst nådde man nivån 1050m. På det djupet var det 22 grader varmt.

På 50-talet arbetade ett 100-tal personer i Ställbergsfältet vilket även omfattade Haggruvan.

Idag står gruvbyggnaderna och förfaller. Kombinationen av fukt från gruvschaktet och frost har gått hårt åt laven.

Ett bildgalleri från Ställberg finns här.