Henrik von Klopp

Grusvägen mellan Ammarnäs och Höbäcken

Jag kommer fram till Ammarnäs vid 18-tiden. Det är veckan efter midsommar och jag ska ut på årets första fjällvandring. Ankomsten sker i hällregn, så jag beslutar mig för att ta in på hotell och starta dagen efter i stället.

Efter en natt på Ammarnäsgården och en rejäl frukost ger jag mig iväg. När jag startar är det gråväder och ungefär 5 grader varmt.

“Bra vandringsväder”, konstaterar Inga-Lill som driver Ammarnäsgården tillsammans med Torbjörn. Och visst ligger det något i det. När jag någon halvtimme senare, i rejäl motvind och regn, går på grusvägen mot Höbäcken är det myggfritt.

Längs vindelåns strand ligger flera små jordbruk

Jag är på väg att gå runt Ammarfjället, via Rävfallet, Vitnjul, Dalavardo och Skidbäcken. Från Ammarnäs är det grusväg till Höbäcken. När vägen svänger bort från Vindelån, börjar den egentliga vandringsleden. Till att börja med liknar leden mest en skogsväg och följer Vindelåns strand.

Ju längre in i dalen man kommer, desto smalare blir stigen. Samtidigt blir den mer kuperad. Men det är aldrig några längre stigningar och höjdskillnaden är liten. Däremot är det rejält blött och lerigt, vilket gör det rätt tungt att gå. Det märks att sommaren inte riktigt kommit igång.

Efter ungefär 20 kilometers vandring kommer jag fram till Rävfallsstugan där stigen korsar Kungsleden.

Interiör från Rävfallsstugan

I Stugans kök finns två sängar. Dessutom finns två låsta rum (nyckel kan lånas på Ammarnäsgården) med ytterligare bäddar. Nere vid ån finns en bastu.

Efter att ha druckit kaffe går jag vidare mot Vitnjul. Halvvägs mellan stugorna slår jag upp tältet i en glänta vid Vindelåns strand. Precis när jag är klar börjar det regna. Det fortsätter sedan hela natten.

Leden är lättgången och inte särskilt sliten.

Dagen efter är det fortfarande grå himmel men vindstilla och uppehåll. Efter ett par kilometer kommer jag fram till Vitnjul. Där står en liten charmig stuga byggd på 60-talet. Stugan har 4 bäddar och ett fantastiskt läge i Vindelådalens smalaste del.

Interiör från Vitnjulstugan

Här kan vara trevligt att stanna ett par dagar. Från Vitnjul kan man göra fina dagsturer, exempelvis genom att korsa bron över Vitnjulforsen och ta sig vidare mot Skebleskalet.

Övre Vitnjulforsen

Ett par kilometer norr om Vitnjul svänger leden västerut nedanför Framaktjåkkha. Här blir ån lite bredare och naturen parklik. En kungsörn lyfter lite lojt från ett träd ett tiotal meter bort och cirklar sedan ovanför dalen. Det finns andra vilda djur också. Flera gånger blir jag utskälld av lämmel – djuret med mer självförtroende än alla andra djur i fjällvärlden tillsammans.

Dalavardostugan

Sent på eftermiddagen kommer jag fram till Dalavardostugan. Den ligger norr om Ammarfjället, där Vindelån svänger norrut igen. Jag är rejält seg efter två rätt långa dagsetapper, så jag bestömmer mig för att lyxa till det och övernatta i stugan.

Interiör från Dalavardo

Inne i stugan finns fyra bäddar i ett rum med kök på bottenvåningen. En trappa upp finns ett rum med ett tiotal madrasser. Utanför stugan finns ett nybyggt dass med fjällvärldens bästa utsikt.

Från Dalavardo kan man ta sig vidare mot Vindelkroken eller svänga av söderut mot Skidbäcken.

Klicka på bilden för att se ett galleri med fler bilder

Tågsjöberg är en station längs järnvägen mellan Hoting och Forsmo. I anslutning till järnvägsspåret finns en stor plan med ruinerna efter Nova Woods sågverk.

Nova Wood sågade med den sk stjärnmetoden som ger trä med högre hållfasthet. Tyvärr är det också ett dyrare sätt att såga och kunderna verkar inte ha varit beredda att betala den högre kostnaden. Företaget gick i konkurs 2001, 2 år efter invigningen.

Ammarnäsgården i bra väder

Årets första fjällvandring startade veckan efter midsommar. Jag utgick från Ammarnäs och rundade Ammarfjället.

Ammarnäs är en by belägen mitt i Vindelfjällen. Byn ligger där den asfalterade vägen slutar, ungefär 10 mil från Sorsele.

Naturbetesmarker längs Vindelälven

Ammarnäs är en bra startpunkt för fjällvandringar. De flesta väljer att gå dagsturer eller följa Kungsleden till Hemavan, men det finns ett stort antal mindre utnyttjade vandringsleder genom Vindelfjällen. Området är av någon anledning inte lika populärt som Abisko eller Jämtlandsfjällen, så man behöver inte gå så långt för att uppleva ensamhet och vildmarkskänsla.

Tjulån med Ammarnäs i bakgrunden

I Ammarnäs finns numera åter affär. Det finns en mängd olika boendealternativ. Hotell finns på Ammarnäsgården. Det finns flera vandrarhem, camping och stugbyar. Restaurang finns bland annat på Ammarnäsgården och på Ammarnäs Wärdshus.

Potatisbacken

Man bör absolut lägga en eller ett par extra dagar i anslutning till fjällvandringen på att bara vara i Ammarnäs. Det finns mycket att se både i och omkring byn.

Laven i Vintjärn har nyligen renoverats

Trälaven i Vintjärn var i bruk fram till 1968 då den ersattes av en ny lave i betong. Då hade brytning pågått utan avbrott sedan 1941, men Vintjärn är en betydligt äldre gruva än så. Den gamla laven stod länge och förföll, men renoverades 2006.

Gruvstugan

I anslutning till gruvlaven finns gruvstuga och ett maskinhus där gruvspelet stod. Gruvschaktet är donlägigt, vilket innebär att det inte är vertikalt utan lutar ca 45 grader. Hissen gick på räls.

Gruvstugan är inte i samma goda skick som gruvlaven.

Ett galleri med bilder från Vintjärn finns här.

The old headframe in Vintjärn was replaced with a modern concrete building in 1969. More images are available here.

Reser man  utanför storstadsområdena ser man ofta  övergivna “limpor” byggda under det så kallade miljonprogrammet. Det här huset ligger i närheten av Kramfors, men vi skulle kunna vara var som helst i Sverige.

Miljonprogrammets politiska styrning och höga produktionstakt tvingade fram en standardisering och likriktning av arkitekturen. Har man sett ett sådant här hyreshus har man sett alla. Dörrar, fönster, trappräcken, köksinredning, garage, tvättstugor – allt är likadant oavsett var i landet man befinner sig.

På de platser i landet där det finns gott om lediga bostäder, verkar folk välja bort miljonprogrammets hus först. Det är inte så svårt att förstå varför.

Fler bilder från miljonprogrammet finns här och här.

Nedlagd bensinmack i Hälla. Fler bilder finns här.

Hälla ligger längs riksväg 90, en bit söder om Åsele. En lämpligare plats för en paus i körningen finns nog inte i närheten. Man kan ta sig en fika på caféet med originalinredning från 1953 och sedan insupa lite klassisk mackatmosfär.

Det går inte längre att tanka, men här finns ändå mycket att titta på. Macken är i mycket gott skick och har inte blivit vandaliserad. Sannolikt är den sociala kontrollen i Hälla stark.

Huset är av klassisk modell och har inte använts som pizzeria eller loppis. Genom fönstren skymtar en sk oljebar. Reservdelar som inte blivit sålda står kvar på hyllorna.

På baksidan finns en tvättplats där vagnen kunde göras ren inför helgens äventyr. 1 krona för 20 minutes spolande. Sedan var man redo för äventyr i Junsele eller Vilhelmina.

This vintage gas station is located in Hälla, not far from Åsele.

“Nybruket” – Vålbackens tegelbruk i juni 2008. Fler bilder finns här.

Vid Storsjöns strand, inte långt från Brunflo, ligger den här imponerande träbyggnaden. Inuti finns en sk ringugn för tegeltillverkning.

Byggnaden uppfördes av Östersunds Tegelindustri AB 1906, men togs över av Vålbackens Tegelbruks AB 1918.  Den var i drift fram till 1961 då produktionen flyttades till en modernare automatiserad anläggning i närheten.

Som mest producerade 60 anställda 7,5 miljoner tegelstenar om året. Huvuddelen av produktionen såldes inom länet, exempelvis till Östersunds regementen.

GDG (Göteborg-Dalarne-Gävle), var ett järnvägsbolag som förstatligades 1948. Med på köpet följde en bussverksamhet som SJ drev vidare som ett dotterbolag. 1991 blev GDG en del av Swebus.

GDG Resor var under en tid Sveriges största researrangör. Bussresorna marknadsfördes under namnet Continentbus.

På 1980-talet var linjenätet omfattande med resor i hela Europa. Det gick bland annat att resa till södra Spanien, vilket tog 4 dagar.

1987 beskrevs GDGs bussar så här:

“Att åka i en modern GDG-buss, det är att verkligen åka första klass. Medan landskapet glider förbi utanför de stora panoramafönstren lutar du dig bekvämt tillbaka i din ställbara fåtölj. Färdledaren berättar om allt som är sevärt, du reser och njuter.”

“Det är ett nöje att åka med en modern GDG-buss. Bussarna håller högsta internationella standard. På alla resor söderut har bussarna luftkonditionering som alltid ger behaglig temperatur ombord. I alla bussar finns det kylskåp för att man ska kunna släcka törsten när det behövs. Det finns en garderob där du kan hänga upp ytterplaggen. Och naturligtvis finns det toalett. ”

“GDGs förare är berömda för sitt kunnande och sin serviceanda…

…Att köra vanlig buss är en sak, men att köra en GDG Continentbus i tät utlandstrafik med speciella trafikregler är en annan sak. Men du kan känna dig helt lugn. GDG:s förare har både kunskap och erfarenhet…”

Har varit i Norrland en sväng, så det har blivit lite dåligt med uppdateringar.

Pulsådern genom inlandet, som numera med skyltar har uppgraderats till Europaväg, såg ut ungefär som vanligt. Landets vägnät är ju som bekant färdigbyggt.

För ruinspanaren är norrlands inland ett eldorado. Mer om detta senare…