




|
||||
|
Europeiska bilar är inte det första man väntar sig att se i en övergiven amerikansk bilfabrik. Men i Studebakers gamla fabrik i South Bend, står ett gäng Porsche, BMW och Mercedes i väntan på bättre tider. De svenska färgerna försvaras av en Volvo P1800. Bilarna för en ojämn kamp mot lokala (o)förmågor. Den arga skylten med texten “You boys are punks!” verkar inte hjälpa. Studebakerreklam från 1902 - klicka på bilden för att se fler Studebaker börja tillverka beslag och andra metalldelar till hästdragna vagnar 1852. Fem år senare började man tillverka kompletta vagnar. Behovet var enormt. Armén var en stor kund, liksom de människor som deltog migrationsvågen västerut. 1902 började Studebaker tillverka självgående vagnar. Till att börja med var framdriften elektrisk, men 1911 gav man upp och började tillverka bilar med bensinmotor. Fabriken i South Bend tillverkade chassikomponenter och karossdelar. Sammansättningen av färdiga bilar gjordes i Kanada, eftersom de då räknades som brittiskbyggda och man kunde undvika tullar. På 50-talet verkar Studebakers ledning ha tröttnat på bilindustrin. Man började intressera sig för andra verksamheter som kylskåp och gräsklippare. Den här typen av diversifieringar är sällan lyckad. Minns Volvos satsning i Procordia på 80-talet. Utvecklingsresurserna skars ner. Modellen Lark som introducerades 1959 liksom Avanti (1962) byggde på gammal teknologi som kläddes med ny kaross. Det dröjde inte länge förrän kunderna genomskådade detta. Försäljningen sjönk som en sten och Studebaker lämnade bilbranschen. Fabriken i South Bend slog igen 1963 medan den kanadensiska verksamheten avslutades 1966. The abandoned Studebaker factory in South Bend. Click the images to see a gallery from the plant. 2010 års kalender från HittaKatten finns nu för försäljning. Som vanligt har jag hjälpt till med fotograferingen. Kalendern kostar 100:- Intäkterna från försäljningen går bland annat till föreningens veterinärkostnader. Sedan starten 2002 har föreningen tagit hand om mer än 1000 katter. ![]() Abisko nationalpark i höstfärger Så här års, mot slutet av säsongen, är det som bäst att vandra i fjällen. Höstfärger och inga insekter är en bra kombination. ![]() Abiskojokken i höstfärger Om man inte har möjlighet att bege sig till fjällen, kan man med fördel fördjupa sig i aktuellt nummer av Populär Historia . En av mina bilder illustrerar en artikel om nationalparkernas historia. BQR, Rådet för Byggkvalitet, avslutade 2008 ett projekt om miljonprogrammets förnyelse. I samband med detta gav man ut boken ”Miljonprogrammets förnyelse”. Jag medverkar med en bild från det nu rivna bostadsområdet Hästhagen i Söderfors. Boken kan laddas ner här (PDF).
Det är inte bara guldkrogarna som drabbats i finanskrisens USA. Även enklare etablissemang som den här KFC-restaurangen har slagit igen.
Jag kan inte låta bli att undra vad som hänt med överste Sanders hemliga recept. Ligger de kvar där inne tro? Och vem är det som gör grova pengar på att sälja träskivorna man ser överallt?
Som tur är finns det fem-sex andra snabbmatsställen i samma gathörn. Ingen behöver gå hungrig.
Union Station i Gary byggdes 1908. På den tiden pekade alla kurvor fortfarande uppåt. Den pampiga utsidan i “sten” är, som så mycket annat i USA, fejk. Byggnaden är uppförd i betong. Stationen har stått tom i ungefär 50 år, vilket satt sina spår.
Michigan Central, belägen en bit utanför Detroit, byggdes 1913. Den 18 våningar höga byggnaden var tänkt att innehålla affärer, ett hotell och järnvägens kontor.
Placeringen flera kilometer från Detroits centrum var tänkt att blåsa liv i stadsdelen Corktown. För att ta sig från centrala Detroit till stationen fick man åka spårvagn – inte helt optimalt ur tillgänglighetssynpunkt. Än mer besvärligt blev det när spårvagnslinjen lades ner 1938. Det var dessutom svårt att parkera vid stationen, så antalet passagerare som reste via Michigan Central sjönk stadigt.
På 50-talet började situationen bli ohållbar. Stationen bytte ägare flera gånger och 1967 stängdes stora delar av vänthallen. 1988 bommade man igen helt. Sedan desa har Michigan Central blivit välkänd i UE-krestsar och använts vid flera filminspelningar. I våras tröttnade politikerna i Detroit och beslutade om rivning. Beslutet har dock inte gått att verkställa, eftersom stationen blev byggnadsminne 1975… - Kom här så får du se! Kjell Wiktorsson, som jobbar på Statkrafts driftcentral i Laholm, visar en enorm plansch från 30-talet. På planschen finns målningar av kraftverken i Lagan. Laholms kraftstation är full av sådana detaljer. Detaljer från en tid då man byggde för att saker skulle stå för evigt. Kjell kan stationen på sina fem fingrar och är märkbart stolt över sin arbetsplats. Det med all rätt – Laholm är en teknikhistorisk pärla. Kraftverket byggdes av Sydkraft mellan åren 1930 och 1932. I och med driftsättningen avslutades vattenkraftsutbyggnaden i Laholms kommun. Laholm utrustades med en turbin av Kaplantyp. Kaplanturbinen konstruerades för lägre fallhöjder jämfört med de Francisturbiner som använts tidigare. Detta gjorde den idealisk för användning i Laholm, som ligger nära Lagans utflöde i Laholmsbukten. Stationen, belägen i utkanten av Laholm, är väl värd ett besök. Anläggningen är lättillgänglig. I anslutning till kraftverket finns Statkrafts besökscenter med en interaktiv utställning om kraftproduktion. The hydroelectric power station in Laholm was completed in 1932. The single Kaplan turbine generates 11,3MW. Click the images to see a gallery from Laholm
Minns ni brodebatten? Allt hemskt som skulle hända om Öresundsbron byggdes?
Östersjön skulle bli en stinkande lerpöl. Fisken skulle dö ut.
Bilarna, som tidigare köat på tomgång i färjelägen, skulle köra över bron och släppa ut en massa avgaser. Folk skulle köra ihjäl sig på bron. Tunga fordon och husvagnar skulle blåsa av.
Eller så skulle ingen köra över bron och brobolaget gå i konkurs. Det skulle leda till att bron fick rivas. Bron kunde bli påseglad och behöva rivas…
Ja det fanns ingen hejd på eländet. När beslutet att bygga bron togs 1994 hoppade centerpartisten Olof Johansson av från regeringen.
Något decennium senare verkar vi trots allt ha klarat oss rätt bra. Skåne står kvar (jag var där i somras).
I Limhamn hörs inte längre mullret av orenade fartygsdieslar från 60-talet. Färjorna har sålts till Estland och Italien.
Trettionde oktober 1999 blev sista dagen färjelinjen Limhamn – Dragör trafikerades.
Det går inte längre att “tura”.
Men färjeterminalen står kvar. Man vet ju aldrig. Det kan kanske bli nödvändigt att riva bron och återuppta färjetrafiken igen. I augusti tillbringade jag en intensiv vecka i USA. Tillsammans med Jakob Ehrensvärd och Jan Jörnmark reste jag runt i området mellan Chicago och Detroit. Ett par dagar tillbringades i Gary – en stad i Indiana grundad i början av 1900-talet. För de flesta är Gary mest känt för att vara Michael Jacksons födelsestad, men här ligger även ett av USAs största stålverk. Stålverket öppnade 1906 och var, inte helt olikt svenska brukssamhällen, den dominerande arbetsgivaren. Alla kurvor pekade uppåt fram till 60-talet, då US Steel började göra sig av med folk för att möta en allt hårdare konkurrens. Försöken att locka fler arbetsgivare till staden misslyckades och sedan har det gått snabbt utför. 1960 hade Gary 178320 invånare. 2007 var man nere i 96429. Det som hänt i Gary har hänt på många platser i Sverige, men som så mycket annat i USA är siffrorna större. Siffror i all ära, men det är först när man är på plats man ser vad som hänt. Känslan av overklighet infinner sig. Garys centrum är folktomt och förfallet totalt. Gatorna kantas av övergivna affärer, hotell och kyrkor. Gary kommer att vara ett återkommande tema de närmaste veckorna. Bilder från övergivet Sheratonhotell, ett fantastiskt postkontor och en övergiven kyrka är på gång. Under tiden får ni hålla tillgodo med lite bilder från Garys shoppingstråk. Downtown Gary is a depressing sight. More images available here. |
||||
|
Copyright © 2010 Henrik von Klopp - All Rights Reserved 95 queries. 1.504 seconds. |
||||
Recent Comments