Henrik von Klopp

Utlastningsanordning vid Strömhagsgruvan. Fler bilder finns här.

Strömhagsgruvan ligger strax utanför Vattholma norr om Uppsala. Området är fullt av gruvlämningar.

Gruvan lades ner i 1918, men provbrytning gjordes av Ställbergsbolaget på 50-talet. Då byggdes betongkonstruktionen på bilderna. Dessutom fanns en lave byggd i trä.

Enligt uppgift ska det ha funnits en linbana från gruvan till Vattholma station. Vet du mer? Kontakta gärna mig!

The Strömhag mine near Vattholma, Sweden.

Hästhagen i Söderfors. Fler bilder finns här.

Bostadsområdet Hästhagen är förmodligen en av sveriges mest kända övergivna platser. Husen byggdes på 60-talet och var en del i regeringen Erlanders sk miljonprogram. Ambitionen var att bygga 100000 bostäder per år i tio år. Detta gjordes i planekonomisk anda.

Kommunalt planmonopol, hyresregleringar och frikostiga statliga lån var ingredienser när områden som Hästhagen byggdes. Fastigheter liknande de i Hästhagen finns i hela landet. Byggandet skulle gå fort och vara billigt.

Jag växte upp i Hultsfred. Där fanns området Stålhagen med samma avskalade låga hus, samma gula tegel, samma trappräcken och buskar.

När människor fick ekonomiska möjligheter att köpa egna hus eller lägenheter, tömdes naturligtvis områden som Hästhagen och Stålhagen först.

Efter att området fungerat som flyktingförläggning en tid i början av 90-talet, gick bolaget som ägde Hästhagen i konkurs. Husen stod då utan ägare och var obeboeliga.

Fram till hösten 2007 pågick sedan en långdragen diskussion om det var staten eller kommunen som skulle ta kostnaden för rivning. Efter att staten skjutit till pengar påbörjades rivning i slutet av 2007.

Medan byråkratins kvarnar malde plundrades området fullständigt. Området har använts för filminspelning, paintball och av hundratals tillresta graffare. Man kan inte undgå att bli imponerad. Det är inte lite jobb att totalt slå sönder 150 lägenheter.

Området är nu inhägnat och man har börjat röja upp. Det ser nästan prydligt ut jämfört med mitt förra besök 2007.

Hästhagen is an abandoned apartement complex located in Söderfors, Sweden. A gallery of images is here.

I Idkerberget 2 mil söder om Borlänge står två gruvlavar byggda på 50-talet. Gruvan ägdes av Ställbergsbolaget och lades ner 1977. Fler bilder från Idkerberget finns här .

Idkerberget är förmodligen mest känt på grund av raset 1961. Två garage och ett antal bilar följde med rasmassorna, men ingen människa kom till skada.

A gallery of images from Idkerberget near Borlänge, Sweden.

Abiskojåkkens kanjon inte långt från Abisko. Fler bilder finns här.

Sista delen av vandringen gick från Abiskojaurestugorna till Abisko.

Hela etappen går genom fjällbjörkskogen i Abisko nationalpark. Stigen är bred och upptrampad utan större höjdskillnader. På sommaren brukar det här vara en rätt trist transportsträcka, men höstfärgerna gjorde att den blev en av höjdpunkterna på vandringen.

I Abisko var det fullbelagt på turiststationen, så jag övernattade på Abisko Mountain Lodge i stället. Där är betydligt trevligare än i turiststationens logementsliknande byggnader. Så trots sitt svengelska namn kommer “lodgen” att vara mitt förstahandsval om jag ska sova över i Abisko i framtiden. Efter en god middag somnade jag som en stock, och märkte inte förrän vid frukosten dagen efter att det bodde en skolklass på hotellet…

Hemresedagen gick mitt tåg söderut inte förrän vid 17-tiden, så jag passade på att göra en dagtur upp i Nissonvaggi. En bit upp i dalen kommer man över trädgränsen och får en fantastisk utsikt mot Torneträsk och fjällen söder om Abisko. Efter lunch vid kanjonen i Nissonvaggi visade jag ett danskt par (som trodde de var på Kungsleden) hur de skulle ta sig tillbaka till Abisko. Kartan är en bra uppfinning hörni!

The final day of my autumn hike I walked from Abiskojaure to Abisko.

Sandnessjøen är en av de hamnar Hurtigruten besöker på sin färd längs norska kusten. Samhället ligger i Nordland, ungefär lika långt norrut som Luleå.

Sjöfarten har alltid varit viktig för orten, och här finns förutom ett skeppsvarv även en bas för oljeindustrin.

Fler bilder från Sandnessjøen finns här.

Sandnessjøen is a port of call for Hurtigruten. A gallery of images can be found here.

Från platsen för den nedbrunna Kieronstugan. Garddenvarris nordsluttning till vänster i bild. Fler bilder finns här.

När jag vaknade i Alesjaure var det uppehåll. Kom iväg vid 8-tiden efter att ha fotograferat från kullen ovanför stugorna.

Till att börja med följer leden Alesjaures norra strand. Sedan går man ovanför sjöarna nordost om Alesjaure fram till korsningen med leden från Kaisepakte. Stigen svänger sedan mot norr, och man fortsätter ner i Garddenvaggi. Från renstängslet går det utför några kilometer mot Abiskojaure nationalpark. Den här delen av etappen är den vackraste.

Från leden genom Garddenvaggi ser man Nationalparken i öppningen mellan Garddenvarri och Kieron. Åt öster ser man in i Siellavaggi. Har man tid och ork rekommenderas en avstickare till Kieronstugan och vidare in i Siellavaggi. Jokken i Garddenvaggi är lätt att ta sig över, och utsikten från platsen för Kieronstugan är värd besväret. Själva Kieronstugan står inte kvar. Enligt uppgift brändes den ner i enlighet med ägarens testamente. Dass och soprum står dock fortfarande kvar.

Siellavaggi är för övrigt en trevlig dal som alternativ till Kungsleden när man ska vidare mot Abisko. Alternativt kan man gå genom dalen under en kortare tälttur. Man kan till exempel starta i Abisko, gå via Tältlägret, Balinvaggi, Siellavaggi och tillbaka till Abisko på 2-3 dagar.

Efter lunch vid resterna av Kieronstugan tog jag mig vidare ner mot Abiskojaure. När man passerat bron över Siellajåhka planar det ut. Den återstående sträckan till Abiskojaure är som att gå längs ett slitet motionsspår.

Framme i Abiskojaure hamnade jag i en stuga med två större sovsalar direkt i anslutning till köket. Dessvärre hade stugvärden slut på kaffe. Trots detta extrema nödläge blev min vistelse i Abiskojaure rätt behaglig. Eftermiddagen ägnades åt bad i sjön (som har en stor sandstrand). Dagen efter fortsatte jag mot Abisko.

From Alesjaure the Kungsleden continues north to Abiskojaure. The best part of the trail is the descent through Garddenvaggi where a detour in to Siellavaggi is recommended. More images here.