Henrik von Klopp

Igår slog vi nytt studiorekord i kattfotografering. Vi hade fyra katter lösa samtidigt. Här är Edselina…

…Shelby…

…Sune…

…och Amanda

Stundtals var det lite kaotiskt, men det tog inte så lång tid att fotografera alla fyra katterna som man skulle kunna tro.

Vid Sätragruvans anrikningsverk. Fler bilder finns här.

Sätragruvan ligger i närheten av Doverstorp, ca en mil nordväst om Skärblacka. Gruvan är ett dagbrott där AB Kis bröt svavel 1917-1919. Totalt bröts ungefär 80000 ton malm, som efter anrikning levererades till Skärblacka bruk. Ur biprodukterna nickel och guldockra framställdes rödfärg. Sammanlagt var ett hundratal människor anställda vid gruvan och intilliggande anläggningar.

Idag återstår dagbrottet med två stollgångar. I närheten finns även husgrunder från anrikningsverk och färgfabrik. Nedanför det gamla anrikningsverket finns ett sandmagasin med avfall från anrikningsprocessen. Tjänstemannabostäderna är renoverade och används som bostadshus.

The abandoned Sätra mine, about 10km northwest of Skärblacka in Sweden.

Letar du efter en större lokal i närheten av Gränna? Då kan Flygaren kanske vara något för dig.

På 70-talet bowlinghall, på 80-talet nattklubb, på 90-talet… Ja inte så mycket… Nu verkar stället igenbommat, men det görs reklam för en pågående utförsäljning. Frågan är bara av vad?

The abandoned Flygaren nightclub outside Gränna, Sweden.

Liza

Tasse

Gudrun

Vilse

Polly

Mysan

I Grängesberg är mycket stängt. Fler bilder finns här.

Grängesberg lider som många andra orter i Sverige av ett överskott på bostäder. Tidigare har jag postat bilder från det sk “HSB-huset” som står och förfaller, men det finns fler övergivna bostäder.

Bostadsområdet Källfallet är ytterligare ett exempel. Om husen låg i Bromma skulle de kosta flera miljoner. Men står de i en avfolkningsbygd, och då är ingen intresserad.

Husen byggdes vid förra sekelskiftet och ansågs då vara en förebild för andra arbetarbostäder. I varje hus fanns 4 lägenheter – alla med egen ingång. Efter att ägaren gjort konkurs togs området över av missbrukare och förföll. Nu är sannolikt husen bortom all räddning.

Källfallet – an abandoned residential area in Grängesberg, Sweden.

Spannmålssilo i Väderstad. Fler bilder från Väderstad och Vadstena finns här.

Observanta läsare av den här bloggen har säkert redan noterat att jag har ett gott öga till funktionella byggnader i betong. Söder om Bergslagen är det ont om gruvlavar, men så fort man når Östgötaslätten kan man se exempel på jordbrukslandskapets motsvarighet.

Det svenska jordbrukets strukturomvandling har gjort de flesta gemensamma silobyggnader överflödiga, och rivningarna pågår för fullt. Lantmännen, som äger de flesta, ska minska antalet från 90 till 20. En del anläggningar kan komma att användas till annat. I Vadstena planerar man till exempel att bygga om till lägenheter.

Men för det stora flertalet återstår rivning. Rivningarna kommer att förändra landskapsbilden eftersom en siloanläggning ofta är den högsta bygganden i området.

En informativ rapport om silos i Västergötland och Dalsland går att hämta från Västra Götalandsregionen web (ja, jag vet att varken Väderstad eller Vadstena ligger i Västergötland).

En tidigare postning om silon i Valla finns här.

Concrete crop silos like these in Väderstad and Vadstena are being phased out due to consolidation of the swedish farm industry.

Kristinehamn har sin Picasso, Lidingö sina Carl Milles. I Jönköping finns de här.

Sommaren 1984 fanns två typer av människor: De Som Varit Där, och De Som Inte Varit Där.  Jag tillhörde den senare gruppen, och lyssnade andäktigt på de som hade.

Jag talar naturligtvis om att besöka nymodigheten “Sommarland” i Skara som var det nyaste nya 1984. Själv hade jag åkt bil genom Europa med mina föräldrar, men det var inte mycket att komma med när jag och mina kamrater jämförde semesterupplevelser.

En kort tid i mitten på 80-talet verkade detta vara himmelriket på jorden för en tolvåring. Inget kunde väl vara bättre än att i stekande sol äta halvsmält mjukglass, och i timtal åka vattenrutschkana på en åker?

Skara Sommarland kunde naturligtvis inte få vara utan konkurrens, så runt om i landet öppnade liknande anläggningar. Under ett par år gick det att tjäna pengar, men sedan svek publiken.

När jag 24 år senare strövar runt bland resterna efter Kabeland i Jönköping, är det svårt att förstå sommarlandets storhet.

Kabe sålde verksamheten 1988, och sedan fortsatte det utför. Med kommunalt stöd och vikande besökssiffror drevs Kabeland vidare till 1995, då en pyroman eldade upp delar av anläggningen.

The abandoned Kabeland amusement park.

Under helgen har det varit fortsatt arbete med nästa års kalender. Först Elis…

Och sedan Trassel…