Henrik von Klopp

Nya vattentornet i Ystad (klicka på bilden för större)

Föreningar man inte trodde fanns: Del 393 – Skånska vattentornssällskapet.

Kraftstationen i Gysinge byggdes 1917. Två Francisturbiner med en total effekt på 450kW producerar 2.2GWh per år.

Kungsleden söder om Singi

Tidigare sträckor:

Under natten har vädret skiftat igen. Gårdagens solsken har blivit moln och regnet hänger i luften.  När vi efter någon kilometer passerar Singistugorna råder där minimal aktivitet. Genom fönstren skymtar vandrare som inväntar bättre väder.

Från Singi fortsätter vi söderut mot Kaitumstugorna. I början går det upp och ner över små grusåsar. Senare, mellan Stuor Jierta och Stuor Avrrik, blir dalen platt och gräsbevuxen.

Förfallen kåta längs Kungsleden

Någon kilometer efter den förfallna kåtan korsar leden Tjäktjajokken (bro) och landskapet ändrar karaktär. Dalen blir smalare och leden går genom fjällbjörkskog.

Kaitumjaurestugorna

Vid Kaitumjaurestugorna gör vi ett besök i butiken. Där blir vi uppmanade att fylla i en märklig enkät. Tanken verkar vara att vi ska bli upprörda över att folk köper läsk när de fjällvandrar.

Tydligen har debattens vågor varit höga i STFs tidning. Renläriga fjällvandrare, de som genomför fjällvandringar med enbart havregryn i säcken, har stört sig på att vanligt folk vågar sig ut på vandring. Några unnar sig dessutom en cola eller rentav en lättöl efter en dags vandring! Dra på trissor!

Att läskförsäljningen ger välbehövliga inkomster till en fjällverksamhet som går med förlust är tydligen inte relevant.

Ovanför Teusajaure

Från Kaitumjaure följer leden Kaitumjokkens dalgång ett par kilometer, innan stigen svänger söderut upp mot passet mellan Kaitumjaure och Teusajaurestugorna.

Sträckan mellan stugorna är kort. Vi hittar en fin gräsplätt med utsikt över Teusajaure som blir nattläger.

Dagen efter inleds med nedförsbacke den sista kilometern ner till Teusajaurestugan. Stugvärden skjutsar oss över sjön med motorbåt.

Gáppejåkhå

Solen börjar titta fram igen och den sista vandringsdagen blir riktigt behaglig. Sträckan mellan Teusajaure och Vakkotavare kan enklast sammanfattas som: Uppåt i början, platt på mitten och sedan utför mot Vakkotavare. Sista biten ner mot Vakkotavare är det rejält brant, men man kan glädja sig åt fin utsikt mot Suorvamagasinet och massiven på sjöns södra sida.

Vakkotavare

Vakkotavarestugan har hamnat lite på undantag, eftersom den ligger vid bilväg med busshållplats. Annars verkar det riktigt behagligt med strand i anslutning till stugan. Vi packar in oss i bilen och kör mot Stora Sjöfallets fjällanläggning. Där vankas dusch och 3-rättersmiddag.

Hiss i direktionsdelen av Yxhults nya huvudkontor. Klicka på bilden för att se fler.

Företaget Yxhult stenhuggeri AB startades 1879. Den huvudsakliga produkten var kalksten vilken såldes som byggnadsmaterial.

1929 skedde ett genombrott på produktsidan. Yxhult började producera ånghärdad gasbetong, även känd som lättbetong. Lättbetongen fick snabbt en dominerande ställning på marknaden. I Stockholm användes materialet när nya stadsdelar som till exempel Hägersten och Hammarbyhöjden byggdes.

Efterkrigstidens byggboom ledde till stor efterfrågan på företagets produkter. Snart hade man sju fabriker runt om i landet. Lättbetong tillverkades även på licens utomlands, samt i egna fabriker i Tyskland.  I slutet av 60 och början av 70-talet hade företaget sina bästa år med varumärkena Ytong (lättbetong) och Mexi (kalksandsten).

På 70-talet inleddes den nedgång som kulminerade i företagets konkurs 2004. Produkternas marknadsandelar minskade när en allt större flora av material introducerades på marknaden. Trä, gips och betong började användas där Ytong tidigare varit förstahandsval.

Man tappade dessutom marknadsandelar på en krympande totalmarknad. När miljonprogrammet var färdigbyggt minskade byggandet totalt, samtidigt som andelen flerfamiljshus minskade.

Byggnaden på bilderna är det nya huvudkontoret, uppfört 1956-57 efter ritningar av Helge Zimdal. Kontoret byggdes under Yxhults storhetstid och man kostade på sig att använda exklusiva material. Fasaden är gjord av material ur företagets produktion – lättbetong åt söder, marmor åt norr.  Tillbyggnaden från 1976 är i Mexitegel.

Interiören i direktions och representationsdelen av kontoret är i marmor och teak. Det råder ingen tvekan om att Yxhult var ett välmående företag när kontoret byggdes.  Men inget varar för evigt.

Former headquarters of Yxhult AB. The company pioneered the use of Autoclaved Aerated Concrete sold under the product name Ytong.  Increased competition and a stagnant market for building materials in general lead to the bankrupcy in 2004.

The spectacular office in Hällabrottet has been left as is since.  Click the image above to see a gallery with more images.

Stuor Reaiddávaggi längs leden mellan Nallo och Sälka

Tidigare sträckor:

Under natten är det minusgrader, men dagen efter bjuder återigen på vykortsväder. Vi kommer iväg vid tiotiden. Dagen börjar med stigningen upp till Reaiddájávris utlopp. Strax  norr om sjön är det ett problemfritt vad över jokken. Leden fortsätter sedan på dalens östra sida.

Tjäktjamassivet på andra sidan Reaiddájávri

Efter lunch börjar sluttningen utför ner mot Sälkastugorna.

Sälkastugorna

Vid Sälka svänger vi söder ut längs Kungsleden. Målet för dagen är passet norr om Singi. Den här delen av Kungsleden tycker jag är rätt trist. Längre norrut är Tjäktjavagge smalare vilket ger ett mer dramatiskt landskap. Kanske blri man kräsen efter Unna Reaiddávaggi?

Bro vid Mádir

Sydost om Mádir korsar vi bron över Tjäktjajokken.  Vi vill  komma över till de fina tältplatser jag tycker mig ha sett från andra sidan. Bron har sett sina bästa dagar. På västra sidan saknas räcke, men någon har improviserat en lösning med en planka. På andra sidan kan vi konstatera att de mjuka fina gräsängar jag såg tidigare antingen är vattensjuka eller knöliga.

Mádir

Efter att vi provat brons hållfasthet en gång till, hittar Catrin en tältplats på östra stranden av Tjäktjajokken. Vi hinner precis slå upp tältet innan det börjar regna.

Övergivet villaområde i Närke. Klicka på bilden för att se fler.

Spökstäder är inte något man normalt förknippar med Sverige, men landet är faktiskt fullt av övergivna bostadsområden.

Tidigare blomstrande samhällen utplånas när den dominerande arbetsgivaren,  i det här fallet en spikfabrik, slår igen. De som får nytt jobb på annan ort flyttar. Sen försvinner affär och övrig service.

Villaområdet på bilderna hade allt man kunde önska sig för några decennier sedan. Husen är enhetligt byggda med identiska yttermått och byggnadsmaterial. Några har källare.  Alla har rejäl trädgård, garage och egen oljepanna. Fasaderna saknar parabolantenner, så här har varit tomt åtminstone sedan 90-talet.