Henrik von Klopp

Kontrollrummet i Barsebäck 1. Klicka på bilden för att se fler...

Ska man göra dramatisk film, är  kontrollrummet i ett kärnkraftverk en svårslagen miljö.  Dramatiken i vibrerande kaffemuggar och visare som står på rött när de inte ska  är svårslagen. Möjligen är  manöverrummet på en ubåt ett strå vassare, men då måste budgeten belastas med vattenläckor och skakmaskin.

Har man åkt ubåt på riktigt, blir det nästan omöjligt att se en ubåtsfilm utan att irritera sig på alla orimligheter. Sannolikt är det likadant för de som jobbade i  Barsebäcks kontrollrum. “Kinasyndromet” står nog  inte högst på önskelistan när det ska ses film.

Barsebäck 1, även kallad Sofia, togs ur drift 1999. Sedan bränslet togs bort från reaktorn är kontrollrummet inte längre bemannat.

Kontrollrummet i Barsebäck 1. Klicka på bilden för att se fler...

När kontrollrummet togs i drift 1975 var det ett elektroniskt underverk. Idag är det en tidsresa att gå runt bland alla mätare och kontrollampor. Färgskalan med röda väggar och brun heltäckningsmatta måste vara original. Allt är välhållet och helt.

Vid ett eventuellt nybygge skulle man säkert använda ett antal LCD-skärmar och några tangentbord  för att lösa samma problem. Så här snyggt blir det aldrig att köra kärnreaktorer igen.

Tack till Alexandra Jönsson och övrig personal på Barsebäck Infocenter.

Kärnkraftverket i Barsebäck. Klicka på bilden för att se fler.

Det finns bara två fönster Barsebäcks reaktorbyggnader. Genom fönstren ser man  ut över Öresund och skorstenarna på de danska kolkraftverk som delvis ersatt de avvecklade reaktorerna i Barsebäck.

Kärnkraftverket i Barsebäck. Klicka på bilden för att se fler.

Ironi blir sällan tydligare än så här. De politiker som för ett tiotal år sedan skulle rädda oss från kärnkraften ska nu träffas i Köpenham och rädda oss från kolkraften.

Kärnkraftverket i Barsebäck. Klicka på bilden för att se fler.

Slutresultatet blir sannolikt detsamma som förra gången. Kostnaden får medborgarna ta. Att inte producera el i Barsebäck kostar svenska skattebetalare och elkonsumenter 1 miljon kronor per dygn. Till det ska läggas utebliven produktion värd 15-20 miljoner kronor per dygn.

Barsebäcksverkets två reaktorer  togs i drift 1975 och  1977.  Planer fanns på ytterligare 4 reaktorer, men dessa fick läggas på hyllan efter folkomröstningen 1980. Barsebäck 1 stängdes 1999 och Barsebäck 2 2005.

Fram till den planerade rivningen 2020 pågår så kallad servicedrift med övervakning och underhåll. Anläggningen är intakt, förutom att det inte finns något bränsle kvar.  Personal från Ringhals använder den för att öva och planera arbeten. Sammanlagt arbetar fortfarande uppåt 200 personer i Barsebäcksverket.

I den tidigare vaktlokalen kan man nu se en utställning om kärnkraft och verket. Det är dessutom möjligt få se anläggningen på närmare håll.

Övergivet slakteri. Klicka på bilden för att se fler.

Slakteribranschen har sedan 60-talet  genomgått en konsolidering, vilket är managementspråk för att man lagt ner och folk blivit av med jobbet. Utvecklingen går fortsatt mot allt färre större enheter.

Det här slakteriet är inget undantag. Byggt 1938 och nedlagt under 90-talet. Under en tid användes kontorsdelen för SFI-undervisning.

Om du tycker att slakterier är obehagliga platser ska du nog inte titta på bildgalleriet, även om byggnaden stått tom länge.

Kraftstationen i Bassalt. Klicka på bilden för att se fler

Längs Lagan ligger vattenkraftverken som ett pärlband.

Utbyggnaden startade tidigt. Redan 1910 stod de första kraftstationerna färdiga i Knäred, Bassalt och Majenfors.

Stationen i Bassalt ritades av Frans Fredriksson. Likt många andra från samma tid är den en pampig byggnad som påminner om en borg.

Fallhöjden är 10m. De fyra turbinerna har en sammanlagd effekt om 8MW. Årsproduktionen är 37GWh.  Sedan början av 2009 ägs stationen av norska Statkraft.

The hydroelectric power station in Bassalt opened in 1910. Architect was Frans Fredriksson. Four Francis turbines deliver 8MW from a head of 10m. More images are available here.