Norge tur och retur, del 4: Över Ammarfjället

De tre tidigare postningarna om vandringen kan man läsa här ,här, och här . På morgonen visar sig Ammarfjället från sin bästa sida. Vår tältplats ovanför sjön Jengemjaure har en av Vindelfjällens bästa utsikter. Efter frukost börjar himlen fyllas med moln. Från Jengemjaure fortsätter vi i svag uppförsbacke mot passet 1160 meter över havet. Runt passet är det lite blockigt, men ändå lättgånget. I utförsbacken siktar vi mot Libojaures norra strand och rundar sjön. Med solen i ryggen, nedförsbacke och medvind blir det en lättsam vandring från Libojaure ner i Skiebleskalet. I de brantaste delarna ligger snön kvar vilket underlättar …

Norge tur och retur, del 3: Vindelkroken – Ammarfjället

Första och andra delen av vandringen kan man läsa om här och här. Vädret är på väg att slå om igen när vi på morgonen passerar bron över Vindelälven. Mängden vatten i älven har ökat sedan vi passerade senast. Ett par dagars konstant regnande har satt sina spår. Det är andra gången på mindre än en vecka vi går igenom Vidduolvaggie, men vi har inte hunnit tröttna på utsikten. Längst bort i dalen syns Ammarfjället. Leden är platt och lättvandrad. De sanka partierna är spångade. Vid tretiden passerar vi Dalavardostugan och fortsätter en bit på leden mot Skidbäcken. De bästa …

Norge tur och retur, del 2: Dalavardo – Norge – Dalavardo

Första delen av vandringen kan man läsa om här I Dalavardo tar vi sovmorgon och slappar lite i det fina vädret. Vid elvatiden ger vi oss iväg mot Vindelkroken. Här, i rikets västra utkanter, har man en mer avslappnad inställning till ledmarkeringar.  Vi inleder därför etappen med att gå någon kilometer upp mot Hábake. Fin utsikt är det i alla fall. (Leden mot Norge börjar bakom vedboden). Efter ett par kilometer i glesnande fjällbjörkskog kommer vi ut i den grunda dalen Vidduolvaggie. Vädret är ganska klart och sikten enorm. Långt bort i fjärran syns Norska fjäll och lite närmare anas …

Norge tur och retur, del 1: Ammarnäs – Dalavardo

”Från Gautsträsk omkr 5 ½ mils vandring uppför den obebodda Vindeldalen – vinterväg med broar; fjällstugor – till riksgränsen vid riksröset n:r 224”. – Svenska Turistföreningens resehandbok för Lappland (1912) Sommaren 2009 vandrade jag och Catrin i Vindelfjällen. Planen var att vandra Vindeldalen från Ammarnäs till riksgränsen och sedan norrut via Nasafjäll till Silvervägen (riksväg 95). Vid Silvervägen skulle vi ta bussen till Jäkkvik och sedan gå Kungsleden tillbaka till Ammarnäs. Tyvärr satte ett rejält regnoväder käppar i hjulen, så vi kom aldrig till Nasafjäll. Mer om detta senare. En tidigare tur i området beskrivs här: 1,2,3 I STFs resehandbok …

Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 3: Mádir – Vakkotavare

Tidigare sträckor: Ritsem – Hukejaure Hukejaure – Sälka Sälka – Nallo Nallo – Mádir Under natten har vädret skiftat igen. Gårdagens solsken har blivit moln och regnet hänger i luften.  När vi efter någon kilometer passerar Singistugorna råder där minimal aktivitet. Genom fönstren skymtar vandrare som inväntar bättre väder. Från Singi fortsätter vi söderut mot Kaitumstugorna. I början går det upp och ner över små grusåsar. Senare, mellan Stuor Jierta och Stuor Avrrik, blir dalen platt och gräsbevuxen. Någon kilometer efter den förfallna kåtan korsar leden Tjäktjajokken (bro) och landskapet ändrar karaktär. Dalen blir smalare och leden går genom fjällbjörkskog. …

Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 3: Nallo – Mádir

Tidigare sträckor: Ritsem – Hukejaure Hukejaure – Sälka Sälka – Nallo Under natten är det minusgrader, men dagen efter bjuder återigen på vykortsväder. Vi kommer iväg vid tiotiden. Dagen börjar med stigningen upp till Reaiddájávris utlopp. Strax  norr om sjön är det ett problemfritt vad över jokken. Leden fortsätter sedan på dalens östra sida. Efter lunch börjar sluttningen utför ner mot Sälkastugorna. Vid Sälka svänger vi söder ut längs Kungsleden. Målet för dagen är passet norr om Singi. Den här delen av Kungsleden tycker jag är rätt trist. Längre norrut är Tjäktjavagge smalare vilket ger ett mer dramatiskt landskap. Kanske …

Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 3: Sälka – Nallo

Sträckan Ritsem – Hukejaure kan man läsa om här.  Hukejaure – Sälka här. När vi vaknar har vädret slagit om. Under grå himmel fortsätter vi in i Stuor Reaiddávaggi. Det går svagt uppför över gräsängar. Ju längre in i dalen vi kommer, desto stenigare blir det. Leden korsar ett antal vattendrag, men inget som ställer till några problem. Dalen är så flack att jokkarna delar upp sig i flera armar. Efter någon timme passerar vi passhöjden och får en fin vy  mot fjällen norr om Nallo. Lite senare rundar vi Vaktposten och fortsätter in i tvädalen Unna Reaiddávaggi.  Mer om …

Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 2: Hukejaure – Sälka

Sträckan Ritsem – Hukejaure kan man läsa om här. Dagen börjar med en uppförsbacke genom passet mellan Tjuolak och den icke namngivna toppen 998möh.  I backen ner mot Kaisejaure öppnar sig ett panorama mot norska fjäll.  Nere vid sjön korsas två vattendrag (broar) och sedan bär det av uppåt igen den sista biten fram till Hukejaurestugan. Området runt Hukejaure är verkligen värt ett besök. Man får nästan känslan av att vara i skärgården.  Det är kargt och marken täcks bara delvis av ett tunt jordlager.  Stugvärdsparet,  som har varit i stugan ett tvåsiffrigt antal säsonger,  berättar om en lugn tillvaro …

Ritsem – Nallo – Vakkotavare 2008. Del 1: Ritsem – Hukejaure

Området nordväst om Vakkotavare besöks inte av särskilt många vandrare. Med Ritsem som utgångspunkt kan man gå rösade leder till Norge, eller ta sig till Kungsleden mellan Sälka och Singistugorna. Ritsem är idag en samling baracker på en stor grusplan. Ursprungligen var de förläggning när man byggde ut vattenkraften i Stora Luleälven. Det underjordiska kraftverket byggdes under åren 1971-1978.  Anläggningen används idag av bland andra STF. Det finns övernattningsmöjlighet och en liten affär. Sjön Akkajaure nedanför stugorna är landets största vattenmagasin, skapad när man byggde Suorvadammen ovanför Stora sjöfallet. Det är med andra ord en rätt artificiell miljö, vilket inte …

Ett rum med utsikt

– Vem var det som kom på att man skulle bygga en stuga här egentligen? Vi har kommit ungefär halvvägs mellan Stuor Reaiddávaggi och Unna Räitastugan när Catrin ställer frågan. Den är inte helt obefogad. Unna Reaiddávaggi är inte en särskilt gästvänlig plats. Växtligheten består av lavar och ibland enstaka grästuvor inkilade mellan stenar. Annars är det bara blockmark så långt man kan se. ”Leden” genom dalen är markerad med stenar… Trots det är det inte svårt att hitta. Dalen avgränsas av barska toppar som Vaktposten, Knivkammen och Pyramiden. Halvvägs genom dalen kommer man till en sjö. Vid sjöns östra …