I Näs bruk finns ett av landets äldsta bevarade vattenkraftverk. Stationens första två aggregat togs i drift redan 1898. Anläggningen projekterades av ingenjörsbyrån Qvist & Gjers som fram till förra sekelskiftet med stor framgång byggde kraftverk och turbiner. När de fick uppdraget att konstruera stationen i Näs hade de redan byggt fler än femtio kraftverk.

Näs byggdes för att försörja bruken i Långshyttan, Horndal och Näs med kraft. Dessutom anslöts Sandvikens Jernverk via en 50 km lång kraftledning. Under 1900-talets början var så långa överföringar i teknikens framkant.

1903 påbörjades en utbyggnad av stationen, projekterad av Vattenbyggnadbyrån (VBB). Sedan ökades kapaciteten i omgångar fram till 1913. Fullt utbyggd hade Näs kraftstation hela 13 turbiner. Det stora antalet turbiner förklaras av den relativt låga effekten per aggregat – mellan 275 och 550 kW.

De första kraftmaskinerna hade var och en flera löphjul som drev en generator via stora kugghjul i metall. Ljudnivån var öronbedövande och det berättas att man kunde höra kraftverket ända till Horndal som ligger någon mil bort. Konstruktionen med kugghjul användes för aggregat 1-5. Aggregat 6-13, som levererades med början 1910, var modernare med en gemensam axel för turbin och generator.

1936 tog Vattenfall över och kraftverket drevs vidare i stort sett oförändrat fram till slutet av 1970-talet. När en ny kraftstation stod klar 1980 stängdes den ursprungliga. Invändigt har tiden stannat men planerna på ett kraftverksmuseum verkar inte ha blivit verklighet.

Maskinstationen från 1980 har en rationell utformning som är typisk för moderna industrianläggningar. Prefabricerade betongelement kommer nog inte att åldras lika vackert som industribyggnader i tegel.

Fler bilder från Näs finns här.