Den monumentala Olidestationen från 1910 är den mest kända av Vattenfalls anläggningar i Trollhättan. En bit uppströms ligger den lite mer diskreta Hojumstationen insprängd i en bergknalle under Oscarsbron.
Arbetet med Hojum kom igång efter att Vattenfall färdigställt kraftverket i Vargön 1934. Beslut att bygga själva kraftstationen togs formellt 1938, men då hade grävskoporna redan arbetat med ”förberedelser” i flera år.
Om projektet påbörjats idag hade man säkert upptäckt en riksintressant husgrund eller fågellokal, men 30-talets teknikoptimism lät sig inte hindras.
Planer på ytterligare en kraftstation i Trollhättefallen fanns redan 1905 men förutsättningar för projektet gavs inte förrän 1937. Då fastställdes en vattendom som gav Vattenfall möjlighet att reglera flödet från Vänern samt tillstånd att tappa upp till 1040 kubikmeter per sekund. Den befintliga kraftstationen kunde utnyttja ungefär hälften.
Hojum ritades av Vattenfalls dåvarande chefsarkitekt Erik Hahr. De estetiska ambitionerna fick stå tillbaka när skydd mot bomber prioriterades. Stora delar av stationen placerades under jord och de delar som var ovan jord fick en utformning som smälte in i omgivningarna.
Av den totala projektkostnaden på 20,8 miljoner kronor användes 1,5 miljoner till luftskydd. Bland åtgärderna kan nämnas ett system av vajrar spända över älven för att hindra lågt flygande flygplan.
Maskinsalen byggdes för två vertikalaxlade aggregat med förberedelser för ett tredje. G14 med turbin levererad av KMW togs i drift 1941. Året efter blev G15 med turbin från NOHAB färdigt. Bägge var av Kaplantyp kopplade till generatorer från ASEA. En tredje turbin – G16 – installerades 1992.
Ur de tre aggregaten kan stationen leverera maximalt 175 MW. Tillsammans med Olidestationen är den totala årsproduktionen 1260 GWh.
Tack till Magnus Carlson, Kjell Lövgren och Peter Stedt!
The Hojum hydroelectric power station in Trollhättan. Hojum opened in 1941. It has three Kaplan turbines with a peak capacity of 175 MW.