Det dubbla misslyckandet i Trabonella

Jag har bloggat om Siciliens svavelgruvor och orsaken till svavelindustrins kollaps tidigare. Det stora sammanbrottet kom efter andra världskriget då staten fick gå in med stora summor för att rädda de gruvor som fortfarande var i drift. I slutet av 1950-talet var antalet aktiva gruvor nere under 50. Svavelbrytningen var i fortsättningen bara en social åtgärd för att hålla arbetslösheten nere. Inga investeringar gjordes för att modernisera brytning och infrastruktur. 1971 var produktionskostnaden för Sicilianskt svavel $120/ton, medan världsmarknadspriset var nere i $38. Italien hade inte längre råd att producera svavel för egen konsumtion. 1975 återstod fem gruvor i drift. …

Från Trollhättan till Italien

Av varningsskylten att döma borde vi befinna oss någonstans i vårt västra grannland Men en blick över spårområdet avslöjar att vi är betydligt längre söderut – närmare bestämt i Campofranco på Sicilien. På andra sidan järnvägen ligger en enorm övergiven kemifabrik som är resans egentliga mål. Men här står alltså ett Nohab Di 3 – tillverkat i Trollhättan och levererat till Norska NSB i början av 1960-talet. När typen togs ur tjänst på 90-talet skrotades de som var i sämst skick. Ett antal lok såldes emellertid till Kroatien och Italien. Just det här hamnade på Sicilen där det transporterar makadam. …

Sicilien

Det har varit lite dåligt med uppdateringar senaste tiden, vilket beror på att jag varit på Sicilien. Där finns väl bevarade ruiner av den omfattande gruvindustri som hade sin storhetstid i början av 1900-talet. Miljöerna är ovanligt väl bevarade och ofta belägna i ett vackert landskap. Den vackra naturen ställer till det ibland, men under en intensiv vecka lyckades vi ändå besöka ett tiotal gruvor. Förutom gruvor kan jag utlova en hel del intressant den närmaste tiden. Vad sägs om norska diesellok, ruiner av motorvägar och kemisk industri? Sicilen har mycket att erbjuda.