Det dubbla misslyckandet i Trabonella

Trabonella
Gruvstugan i Trabonella

Jag har bloggat om Siciliens svavelgruvor och orsaken till svavelindustrins kollaps tidigare. Det stora sammanbrottet kom efter andra världskriget då staten fick gå in med stora summor för att rädda de gruvor som fortfarande var i drift.

Trabonella
Gruvlave i förfall

I slutet av 1950-talet var antalet aktiva gruvor nere under 50. Svavelbrytningen var i fortsättningen bara en social åtgärd för att hålla arbetslösheten nere. Inga investeringar gjordes för att modernisera brytning och infrastruktur.

Trabonella
En sista viloplats

1971 var produktionskostnaden för Sicilianskt svavel $120/ton, medan världsmarknadspriset var nere i $38. Italien hade inte längre råd att producera svavel för egen konsumtion. 1975 återstod fem gruvor i drift. Den sista gruvan slog igen 1985.

Trabonella
Så här mycket bajsar duvor på 20 år

Trabonella var en av de gruvor som överlevde längst. Tillsammans med systergruvan Giumentaro ligger anläggningen i en dal öster om Caltanisetta. Under 1990-talet satsade Italienska staten och EU pengar på att bygga om gruvan till museum. ”Upplevelsecentrum” är väl vad vi kallar sådana här platser idag.

Trabonella
 

Behovet av att uppleva nedlagda svavelgruvor verkar ha varit litet och frågan är om verksamheten någonsin kom igång. Pengarna verkar till största delen ha använts till att bygga många kilometer trästaket.

Abandoned sulphur mine near Caltanisetta, Sicily. Click any of the images to see more.

1 comment

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.