Det dubbla misslyckandet i Trabonella

Jag har bloggat om Siciliens svavelgruvor och orsaken till svavelindustrins kollaps tidigare. Det stora sammanbrottet kom efter andra världskriget då staten fick gå in med stora summor för att rädda de gruvor som fortfarande var i drift. I slutet av 1950-talet var antalet aktiva gruvor nere under 50. Svavelbrytningen var i fortsättningen bara en social åtgärd för att hålla arbetslösheten nere. Inga investeringar gjordes för att modernisera brytning och infrastruktur. 1971 var produktionskostnaden för Sicilianskt svavel $120/ton, medan världsmarknadspriset var nere i $38. Italien hade inte längre råd att producera svavel för egen konsumtion. 1975 återstod fem gruvor i drift. …

Siciliens guld del 2: Palo

Första postningen om svavelbrytningen på Sicilien finns här I mitten av 1890-talet drabbades världen av lågkonjunktur och de sicilianska svavelproducenterna genomgick ett stålbad till följd av sjunkande priser. Brittiska företag  stod för större delen av världskonsumtionen av svavel  och bestämde sig för att försöka säkra tillgången på råvaran. 1896 bildades Anglo-Sicilian Company. Företaget fick ensamrätt på försäljningen av sicilianskt svavel under en tioårsperiod, i utbyte mot en garanterad prisnivå på lägst $15 per ton. Monopolet ledde till att priserna på svavel steg 50%. Alla var nöjda, möjligtvis med undantag för de som behövde köpa svavel. Köparna tvingades dock acceptera situationen …