Stadsforsen ligger nedströms Bispgården (och Svarthålsforsens kraftverk) i Indalslälven. Det första kraftverket i forsen var en ombyggd kvarn som försetts med tre turbiner 1895. Kvarnen brann ner 1912 och något år senare byggde Johnsonbolaget AB Stadsforsen ett kraftverk på motsatta stranden. Det var i drift fram till att blixten slog ner 1936 och anläggningen blev skrot.

Någon återuppbyggnad var inte aktuell eftersom Staten nyligen förvärvat fallrättigheterna och inlett bygget av Stadsforsens kraftverk. 1936 hade man nästan färdigställt en 1000 meter lång damm över forsen som skulle höja uppströmsytan 15 meter.

Det nya kraftverket togs i drift 1939 och hade då två Kaplanaggregat på vardera 35 MW. Vid driftstarten var dessa de största Kaplanturbinerna i Europa. Ett tredje aggregat togs i bruk 1952 och stationen har idag en installerad effekt på 139 MW.

Maskinstationen i Stadsforsen ritades av Vattenfalls husarkitekt Erik Hahr. Nedströms ser byggnaden ut som ett väldigt bastant hyreshus. Formen och dimensionerna påverkades av nya krav på skydd mot flygbombning. Taket är täckt med 1900 ton så kallad skyddsgranit fördelad i tre lager och har en tjocklek på 2,5 meter.

Inne i maskinhallen slås man av den enorma volymen som domineras av en stor portalkran. Funkiskänslan är påtaglig i former och detaljer. På nedströmssidan finns i bottenplanet konferensrum och kontrollrum. På de övre planen finns kontors och personalutrymmen som nås via loftgång. Det påkostade konferensrummmet ligger vid entrén och pryds av väggmålningar signerade Ebbe Berg.

Fler bilder från Stadsforsen finns här.