Värtagasverkets ångkraftcentral ritades av Åke Tengelin och byggdes under åren 1948 till 1952.
Kraftcentralen gjorde gasverket självförsörjande på elektricitet. Som bränsle användes kolstybb (kolpulver) vilket man hade i överflöd tack vare kolgasproduktionen.
Stybben transporterades till pannhuset via numera nedmonterade transportband. Askan transporterades även den på transportband.
Transportörerna konstruerades och tillverkades av Nordströms linbanor. Företaget är kanske mest känt för att ha byggt kalklinbanan mellan Forsby och Köping.
Ånga producerades i tre pannor levererade av Svenska Maskinverken och drev ångturbiner placerade i en angränsande maskinhall. Elektriciteten leddes ut till gasverkets olika delar via ett inomhusställverk.
Centralen lades ner när kolgasprocessen ersattes av spaltgas i början av 1970-talet.
Sedan dess har den delvis fått ny användning som verkstad. Skorsten och turbin har försvunnit men pannrummet är relativt väl bevarat.
Kolstybb, det var länge sedan man hörde det ordet. När man var ung så användes kolstybb på löparbanan. Vet inte hur det är idag eftersom det var ett stort antal år sedan jag beträdde en dylik