Ångkraftcentral, Värtagasverket

Ångcentral
Ångcentralen från sydväst. Pannorna står bakom de tre stora fönstren längst bort i bild.

Värtagasverkets ångkraftcentral ritades av Åke Tengelin och byggdes under åren 1948 till 1952.

Ångcentral
Från nordväst. Ställverket närmast i bild. Under snedtaket syns öppningen för det rivna transportbandet.

Kraftcentralen gjorde gasverket självförsörjande på elektricitet. Som bränsle användes kolstybb (kolpulver) vilket man hade i överflöd tack vare kolgasproduktionen.

Ångcentral
Rester av koltransportören högst upp i byggnaden.

Stybben transporterades till pannhuset via numera nedmonterade transportband. Askan transporterades även den på transportband.

Ångcentral
Askhantering i källaren under pannorna.

Transportörerna konstruerades och tillverkades av Nordströms linbanor. Företaget är kanske mest känt för att ha byggt kalklinbanan mellan Forsby och Köping.

Ångcentral
Två av anläggningens tre pannor

Ånga producerades i tre pannor levererade av Svenska Maskinverken och drev ångturbiner placerade i en angränsande maskinhall. Elektriciteten leddes ut till gasverkets olika delar via ett inomhusställverk.

Ångcentral
Del av turbinhallen

Centralen lades ner när kolgasprocessen ersattes av spaltgas i början av 1970-talet.

Ångcentral
Manöverpanel i pannrummet. Instrumenteringen är delvis skyddad av glas.

Sedan dess har den delvis fått ny användning som verkstad. Skorsten och turbin har försvunnit men pannrummet är relativt väl bevarat.

1 comment

  1. Kolstybb, det var länge sedan man hörde det ordet. När man var ung så användes kolstybb på löparbanan. Vet inte hur det är idag eftersom det var ett stort antal år sedan jag beträdde en dylik

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.