I förra inlägget skrev jag lite om bildandet av Finsjö Kraftaktiebolag och Finsjö nedre kraftverk.

Med Oskarshamns stad som majoritetsägare fortsatte bolagets utbyggnad av vattenkraften i Emån. Staden hade, bland annat med löfte om tillgång på elektrisk ström, lockat till sig flera industriföretag. Bland nyetableringarna fanns en ackumulatorfabrik (Jungners) och ett kopparverk. Effekten i Finsjö blev snart otillräcklig och 1916-1917 uppfördes därför ett kraftverk i Blankaström där fallrättigheterna förvärvats från en privatperson. Emån dämdes över vid Blankebro och drivvattnet leddes via en 250 meter lång intagskanal till kraftstationen. Vid intaget anslöt en ca 100 meter lång kanal från en mindre damm i Nötån.

De första driftåren var besvärliga i och med att de sammanföll med en torrperiod och vattenbrist. En stor del av bolagets produktion var koncentrerad till samma vattendrag och det saknades tillräcklig reservkraft. Leveranserna fick därför ransoneras och även om elektrifieringen fortfarande var i sin linda blev påverkan på samhället stor.

Kalmarpressen misstänkte att leverans till Oskarshamn prioriterades på Kalmars bekostnad. Dessa misstankar kunde dock snart vederläggas.  En journalist utsänd till ett av kraftverken rapporterade att det inte ens fanns vatten nog för att dränka Finsjöbolagets direktör.

Blankaströms kraftverk har moderniserats under årens lopp men mycket av den ursprungliga anläggningen från 1917 finns kvar. Ett andra aggregat togs i drift 1919. Ungefär 50 år senare automatiserades driften och stationen avbemannades.