Henrik von Klopp

Längs järnvägen Växjö-Västervik. Trafiken upphörde i augusti 1984.

I samhället Tidan, beläget längs vattendraget med samma namn, står rester av den svenska textilindustrin.

Yllefabriken i Tidan öppnade 1916. Några år sedan gjordes en omfattande utbyggnad.

1930 arbetade ännu nästan 60000 personer inom den svenska beklädnadsindustrin. Svenska yllekoncernen AB bildades när Tidan fusionerades med sex andra företag, däribland Borås yllefabrik och Fors ullspinneri.

1966 lades verksamheten i Tidan ner. Under 1980-talet gjordes ett misslyckat försök att bygga om fabriken till industrihotell.

I slutet av 1800-talet utvecklades system för trefasig växelström parallellt i USA, Tyskland och Sverige.

Tekniken gjorde det möjligt att överföra kraft över långa avstånd med små förluster. Det var inte längre nödvändigt att placera industrier direkt i anslutning till ett kraftverk.

Landets första kraftöverföring med växelström byggdes mellan Hellsjön och Grängesberg. Den togs i bruk 1893. Fem år senare restes stolparna på mina bilder, som är rester av linjen mellan Näs kraftstation och Sandvikens Jernverk AB. Spänningen var 20 kV över en sträcka av 50 kilometer.

Det går fortfarande att se spår av kraftledningen. Några stolpar står längs Riksväg 272 där den passerar Storsjön söder om Sandviken.

Rostugnen i Vikmanshyttan var i bruk mellan 1846 och början av 1900-talet, då verksamheten flyttades till Norns bruk.

Restaurangen i Harsprånget. Foto ur Kerstin Forsgrens samling

Sista april 1952. De boende i Harsprånget har samlats framför restaurangen för att fira vårens ankomst. Det är efterkrigstid och rekordår. Alla kurvor pekar uppåt och inget verkar omöjligt. Bygget av det enorma kraftverket i Harsprångsfallet går mot sitt slut. Sedan väntar byggen i bland annat Ligga, Messaure och Porsi. Den höga tillväxten i Sverige kräver stora mängder elektricitet.

Harsprångsfallet. Foto ur Kerstin Forsgrens samling.

Det mäktiga Harsprångsfallet någon mil söder om Porjus är platsen för Vattenfalls andra kraftstation i Luleälven. Ett tidigare projekt på samma plats påbörjades 1919, men avbröts på grund av lågkonjunktur 1922.

Folkets hus i Harsprånget. Foto ur Kerstin Forsgrens samling

I Harsprånget har Vattenfall byggt ett folkhemssverige i miniatyr, med Folkets Hus, Konsumbutik och dansbana. Byggena i Norrland sker i väglöst land så allt måste byggas nytt. Arbetsstyrkan på som mest 1600 man bor i en blandning av egnahem, radhus och baracker.  Allt är byggt för att enkelt kunna flyttas till nästa anläggarsamhälle.

Utanför familjebarack 27. Foto ur Kerstin Forsgrens samling

Viktor Drugge är en av arbetarna i Harsprånget. Först som vakt, senare som förrådsman.  Här står han med sina döttrar Kerstin och Birgit utanför Familjebarack 27. Kerstin blir kvar längst i Harsprånget, från 1947 till 1967. När verket invigs 1952 lämnar stora delar av arbetsstyrkan samhället. 1967 omplaceras driftpersonalen till Porjus och de sista husen rivs.

Harsprånget 2009

60 år senare är allt som återstår av Harsprångets samhälle några övervuxna gator och en tennisbana.

Intaget på Harsprångets kraftstation

Kraftverket finns kvar. Än idag är det Sveriges största vattenkraftverk. Efter om och tillbyggnad 1983 är effekten 977 MW.

Tack till Kerstin Forsgren och Birgit Hedin!

Det donlägigia transportschaktet. Klicka på bilden för att se fler.

Bergslagen är fullt av övergivna gruvor. De flesta vattenfylls en tid efter att man slutat länspumpa, men i några kan man gå torrskodd.

Under helgen besökte vi en av dessa gruvor. Järnbrytningen  i gruvan upphörde på 60-talet. 70 och 40-meters nivåerna vi rörde oss på verkar ha brutits i början på 1900-talet.

Banvall i ett av de större brytrummen. Kicka på bilden för att se fler.

Den använda brytmetoden, rums och pelarbrytning, innebär att man följer den horistontellt skivformade malmen och lämnar pelare för att taket inte ska störta in. I gruvan finns därför ett antal enorma rum med förbindelseorter mellan. På 70-metersnivån är nedre delen av brytrummen vattenfylld.

Det gäller att se sig för var man går. Kicka på bilden för att se fler.

Man behöver inte särskilt livlig fantasi för att förstå att det inte kan ha varit skoj att vara gruvarbetare. I början av 1900-talet bestod den maskinella utrustningen  av tryckluftsborrar och små transportvagnar som rullades med handkraft eller efter ett litet diesellok. Temperaturen låg runt nollan.  Som mest arbetade 65 personer under jord.