Häggårda

Maskinstationen med gnejsfasad.
Maskinstationen med gnejsfasad.

Borås stad var tidigt ute med elproduktion i egen regi. Ett ångdrivet elektricitetsverk med en kapacitet av 100 kW togs i bruk 1894. Textilindustrin gav stora inkomster och Boråsarna stod på kö för att ansluta sig. Snart blev det nödvändigt med en utökning av kapaciteten och runt sekelskiftet installerades två nya ångmaskiner kompletterade av en batterianläggning. Den installerade effekten hade på några år växt till 370 kW men konsumtionen växte i ännu högre takt

Stig mellan maskinstation och intagskanal.
Stig mellan maskinstation och intagskanal.

För att råda bot på elbristen anlitade staden Vattenbyggnadsbyrån (VBB, idag Sweco) som fick uppdraget att inventera vattenfall lämpliga för kraftproduktion inom en radie av 40 kilometer. Avståndet bedömdes vara inom räckhåll för dåtidens överföringsteknik. Fallrättigheter köptes på flera platser och kraftverksbyggandet inleddes med Häggårda i Häggån som låg lite mer än en mil söder om staden.

Intagskanalen är 200 meter lång.
Intagskanalen är 200 meter lång.

Kraftverket kom att placeras vid Frisjöns utlopp där man kunde utnyttja en fallhöjd av 28 meter. Sjön reglerades och kunde därför fungera som magasin för att jämna ut skillnader i vattenflöde och konsumtion.

Trycktuben är 90 meter lång och två meter i diameter.
Trycktuben är 90 meter lång och två meter i diameter.

Projektering av anläggningen påbörjades 1906 och VBB fick förnyat förtroende att leda arbetet. Från början var det tänkt att kraftverket skulle få fasadbeklädnad av tegel, men ute vid byggplatsen gjordes fynd av gnejs ”af ganska vacker beskaffenhet”. Boråsarkitekten Herman Göranson fick uppdraget att rita om maskinstationen som efter anpassningar till en större ställverksinstallation dessutom blev dubbelt så stor som på de första ritningarna.

Kanal nedströms maskinstationen.
Kanal nedströms maskinstationen.

Det finns alltså en rationell förklaring till att kraftstationen ser ut att vara ett nummer för stor i förhållande till vattendraget. Utformningen är nästan onödigt representativ – omgivningen domineras av tät granskog och den borgliknande byggnaden syns inte förrän man är precis utanför.

Stationen sedd från intaget.
Stationen sedd från intaget.

Häggårda togs i bruk 1908 men tillskottet på 800 kW var inte nog för att stilla Boråsarnas aptit på el. Staden hade länge högst elförbrukning i Sverige per invånare och ytterligare tre vattenkraftverk – samtliga fortfarande i stadens ägo – byggdes fram till 1930-talet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.