Stuguns kraftstation

Stuguns kraftverk i Indalsälven ritades, liksom Näverede några kilometer uppströms, av Per-Olof Olsson. Exploateringen av Indalsälven gick på 50-talet  i en rasande fart. Projekten avlöste varandra i vad som närmast kan beskrivas som serieproduktion av kraftverk. Stugun blev färdigt 1956 – året efter Näverede. Stationerna är snarlika med betongfasad och ett band av glas runt om. Bägge har dubbla Kaplanturbiner. I Stugun är effekten något lägre (41 MW) på grund av lägre fallhöjd.

Näverede

Kraftstationen Näverede i Indalsälven var en del av den massiva utbyggnad av vattenkraften som kulminerade på 1950-talet. För utformningen svarade Per-Olof Olsson som vunnit en arkitekttävling anordnad av Vattenfall. Olsson fick även förtroendet att rita kraftverket i Stugun några kilometer nedströms. Stationen invigdes 1955. Den har de senaste åren genomgått omfattande renoveringar med bland annat nya generatorer och löphjul. Näveredes två Kaplanturbiner producerar idag i genomsnitt 318 Gwh per år. Fallhöjden är 13 meter.

Hojum

Den monumentala Olidestationen från 1910 är den mest kända av Vattenfalls anläggningar i Trollhättan. En bit uppströms ligger den lite mer diskreta Hojumstationen insprängd i en bergknalle under Oscarsbron. Arbetet med Hojum kom igång efter att Vattenfall färdigställt kraftverket i Vargön 1934. Beslut att bygga själva kraftstationen togs formellt 1938, men då hade grävskoporna redan arbetat med ”förberedelser” i flera år. Om projektet påbörjats idag hade man säkert upptäckt en riksintressant husgrund eller fågellokal, men 30-talets teknikoptimism lät sig inte hindras. Planer på ytterligare en kraftstation i Trollhättefallen fanns redan 1905 men förutsättningar för projektet gavs inte förrän 1937. Då …

Kattstrupeforsen

Jämtkrafts kraftverk Kattstrupeforsen ligger i Indalsälven öster om Krokom. Kraftverket byggdes av Vattenfall och Östersunds Elektriska AB (senare Jämtkraft) mellan åren 1939 och 1942. För arkitekturen svarade vattenfalls chefsarkitekt Sven Malm – son till den tidigare generaldirektören Gösta Malm. Han ritade även kraftverken i Midskog, Hölleforsen och Bergeforsen som var några av Vattenfalls större projekt under 40 och 50-talen. Malm tog över stafettpinnen efter Erik Hahr och fortsatte i den rationella stil som Hahr utvecklat i Vargöns kraftstation. Utformningen påverkades naturligtvis också av att stationen byggdes under ett pågående världskrig. Det gällde att göra stationen svårupptäckt och försvåra anfall från …

Granboforsens kraftstation

Jämtlands län elektrifierades tidigt. Under 1900-talets början bildades ett 40-tal elföreningar som tillsammans drev närmare 100 små kraftverk. Under 60 och 70-talet förvärvades elföreningarna av Östersunds Elektriska AB som sedan 1979 heter Jämtkraft. I dag äger företaget 17 vattenkraftverk. Granboforsen, beläget i närheten av Litsnäset norr om Östersund, är ett av dessa. Stationen öppnade 1980 och ser ut som en typisk 80-talskonstruktion. Rörturbiner och intetsägande maskinstationer var på modet. De två turbinerna ger tillsammans maximalt 24 MW. Årsproduktionen är 120 Gwh.

Fasadrenoverat i Lilla Edet

Kraftstationen i Lilla Edet har under senaste året genomgått omfattande renoveringar. I november var byggnadsställningarna borta och resultatet såg ut så här. Erik Hahrs byggnad från 1921 blev stilbildande för svenska kraftverk under 20 och 30-talet. Han fortsatte att rita kraftverk – bland annat i Krångede, Lanforsen och Vargön. För ett år sedan såg det ut så här.

Rymdstationen i Strömsnäsbruk

Kvarnaholms kraftstation utanför Strömsnäsbruk stod klar 1958. Året innan hade Sovjetunionen skickat upp Sputnik. Tor Engloos futuristiska byggnad låg helt rätt i tiden. Arkitekturen var sparsmakad med putsad betong och glas. I maskinsalen stod två Kaplanaggregat på tillsammans 5,5 MW. Kontrollrummet placerades i en utbyggnad på maskinsalens nedströmssida. Kvarnaholm byggdes av Strömsnäs Bruk AB, men ägs idag av norska Statkraft. The Kvarnaholm hydroelectric power station at Strömsnäsbruk opened in 1958.

Avesta Lillfors

Kraftverket Avesta Lillfors i Dalälven stod klart 1981. På platsen fanns tidigare en äldre kraftstation uppförd 1896. Den nya stationen är ett typiskt 80-talsbygge med dubbla rörturbiner levererade av Kamewa. Maximal effekt är 22 MW.

Majenfors

Majenfors i Lagan var ett av de fyra kraftverk Sydkraft byggde mellan åren 1906 och 1910. Under ledning av August Schmitz gjordes en storsatsning på kraftproduktion. Projektets omfattning är imponerande än idag – inte minst med tanke på att vattenvägar och dammar fick byggas för hand. Kraftstationen ritades av Frans Fredriksson. Fredriksson hade ett förflutet som arkitekt hos 18:e armekåren i Frankfurt am Main. När man ser den borgliknande byggnaden kan man misstänka att han drog nytta av erfarenheterna från Tyska fortifikationer. Inne i stationen förflyttas man till början av 1900-talet. Visserligen är inomhusställverket försvunnet och stationen obemannad. Men maskinsalen …

Modernism i Ängabäck

Vid en första anblick kan Ängabäcks kraftstation ge ett rätt tråkigt intryck. Kontrasten mellan den rationellt kubformade maskinstationen och de äldre stationerna längs Lagan är enorm. Ängabäck ritades av Hans Westman och stod klar 1952. Bland Westmans tidigare verk kan nämnas kraftstationen i Traryd som byggdes på 40-talet. Men nu var det 50-tal och Westman arbetade med den vita färg som i kombination med geometriskt placerade fönster skulle bli hans varumärke. Triangeltemat är genomgående i Ängabäck. Små triangulära fönster på fasaden kompletteras av en pyramidformad taklanternin. Uppströmsfasaden är betydligt lättsammare och dammen ger ett parklikt intryck.