Den här sensommaren och hösten har besökare till sluss och fallområdet i Trollhättan mötts av en ovanlig syn. Trafikkanalen och intagskanalerna till Olidestationen har varit tömda på vatten.
Förra gången de tömdes var 1994, så det är inte varje dag man har möjlighet att se vad som döljs under ytan. Förutom de obligatoriska cyklarna kan man se storleken på kanalerna. Det ger en förståelse för vilka enorma mängder vatten det är fråga om.
Vattenvägarna byggdes under åren 1907-1909 med dåtidens primitiva utrustning. Som mest sysselsattes 1500 man.
Med fördelningsbassängen torrlagd kan man se intagsluckorna till stationens turbiner. De runda öppningarna är intag till stationens numera avvecklade likströmsanläggning.
Än idag är 9 av stationens 13 aggregat i produktion. Några av dessa är äldre än 100 år.
Men normalt ser man alltså bara vattenytan och Erik Josephsons bastanta intagsbyggnad i granit.
Tidpunkten för driftstoppet var ingen slump. Elkonsumtionen är låg under sensommar och tidig höst vilket gör det möjligt att ta anläggningar ur drift.
Att september skulle bli en månad med rekordstor nederbörd hade man förstås inte räknat med. Med Olidestationen avstängd fick man spilla 200 kubikmeter per sekund förbi stationen, vilket motsvarar ungefär 50 MW.
Inte undra på att arbetena forcerades. Vid lunchtid fredagen den 7:e oktober började man släppa på vatten och fylla intagskanalerna.
Tack till Christer Götesson, Kreativ Kraft!
Tack för den titten! Det hade varit fantastiskt att se i verkligheten, men tack vare dig fick jag nu ändå se en glimt av det!