Förfallet i Strå kalkbruk blir allt värre och det är i allt sämre skick varje gång jag kommer dit. En gång var det här Salas största arbetsplats, något som är närmast ofattbart när man ser bilderna. Rivningen rycker förmodligen allt närmare. Views: 31
Malmberga är mittstationen på den 42 kilometer långa kalklinbanan mellan Forsby och Köping. Den togs i drift 1941 och var då europas längsta industrilinbana. I Malmberga finns ett kontrollrum från vilket man styr hela linbanan. Där står också två av dess fyra drivmotorer. Linbanan är uppdelad i fyra segment med en längd av ungefär en mil vardera. Efter nedläggningen 1997 har kalklinbanan bevarats. Än idag är den komplett och fullt körbar vilket gör den unik. Femton år efter nedläggningen har man ännu inte lyckats komma fram till någon långsiktigt hållbar lösning för drift och underhåll. Svårigheterna att få till stånd …
Värtagasverkets ångkraftcentral ritades av Åke Tengelin och byggdes under åren 1948 till 1952. Kraftcentralen gjorde gasverket självförsörjande på elektricitet. Som bränsle användes kolstybb (kolpulver) vilket man hade i överflöd tack vare kolgasproduktionen. Stybben transporterades till pannhuset via numera nedmonterade transportband. Askan transporterades även den på transportband. Transportörerna konstruerades och tillverkades av Nordströms linbanor. Företaget är kanske mest känt för att ha byggt kalklinbanan mellan Forsby och Köping. Ånga producerades i tre pannor levererade av Svenska Maskinverken och drev ångturbiner placerade i en angränsande maskinhall. Elektriciteten leddes ut till gasverkets olika delar via ett inomhusställverk. Centralen lades ner när kolgasprocessen ersattes …
När staten färdigställt de tre nationalkraftverken i Trollhättan, Porjus och Älvkarleby följde en period med lägre utbyggnadstakt. Motala ström vid Vätterns utlopp i Boren blev nästa utmaning. Fallrättigheterna förvärvades 1917 och arbetet att bygga Motala kraftstation påbörjades nästan omedelbart. Arbetsstyrkan på ungefär 300 personer leddes av kapten Sten Bäckman. Ännu en gång fick Erik Josephson förtroendet att rita en kraftstation åt Vattenfall. Motala skulle bli hans sista projekt. När det några år senare blev dags att bygga Lilla Edets kraftstation hade Erik Hahr tagit över. Maskinstationen i Motala blev en mindre variant av den i Älvkarleby. Turbinerna var liksom i …
Views: 24
De stora avstånden och anläggningarnas storlek vittnar om att elproduktion inte är riktigt så enkelt som en del debattörer vill få oss att tro. Behoven kan inte täckas genom att på kort tid smälla upp några solpaneler. Ny kapacitet kräver enorma investeringar och lång tid från beslut till produktion. Ta Stockholms kommunala energibolag som exempel. Redan på 1940-talet hade man ett kraftverk i Järpströmmen nära Norska gränsen. Kraftverket levererade tillsammans med Krångede och anläggningar i Dalälven under en period mer än ¾ av stockholmarnas elektricitet. Järpströmmen kompletterades snart med ytterligare en kraftstation i Indalsälven, den här gången i Svarthålsforsen inte …
Stockholms stads utbyggnad av vattenkraft inleddes 1911 när bygget av Untraverket i Dalälven påbörjades. Anläggningen togs efter en del förseningar i bruk 1918. De 40 MW stationen skulle leverera när den var fullt utbyggd ansågs vid driftstarten kunna täcka huvudstadens kraftbehov under all framtid. Man kan förstås göra sig lustig över dåtidens beslutsfattare, men med tanke på att en genomsnittlig lägenhetsinstallation omfattade två glödtrådar var det inte ett orimligt påstående. För matlagning och uppvärmning skulle staden använda gas från det nyligen färdigställda Värtagasverket. Behovet av elektricitet ökade snart i en takt ingen kunnat förutse. Produktionen ökades genom utbyggnad av det …
Dormsvedens kraftverk ligger mellan sjöarna Rämen och Lilla Ulvsjön i Tunaåns avrinningsområde söder om Borlänge. Maskinstationen från 1913 är uppförd i slaggsten. Vattnet når stationens 370 kW turbin via en grävd kanal och en trätub. Anläggningen renoverades 1987. Nuvarande ägare är Borlänge Energi AB. Views: 35
Ibland kan jag tycka att orden ”genuin fjällmiljö” används väl frikostigt. Kraven på vad som är genuint verkar låga. Lite furupanel eller en skidlift i närheten räcker. Desto roligare är det när man kommer till platser som överträffar förväntningar skapade av copywriters. Anjans fjällstation, belägen vid väg 336 mellan Kall och riksgränsen mot Norge, är en sådan plats. Anjan är klassisk mark för fjällturister. Timmerhuset byggdes 1937 av Eyvind Frölich som inspirerats av byggnadsstilen i Alaska. I början av 1940-talet drogs det in elektrisk ström men sedan dess har utvecklingen gått i makligt takt. Under resan mot Anjan sjunker stressnivån …
I Knutshyttan, längs vägen mellan Romme och Grängshammar, kan alerta resenärer få syn på den här plåtkonstruktionen. Det är svalltornet på intagstuben till Knutshyttans kraftverk som togs i drift 1940. Svalltornet fungerar som en buffert vid snabba växlingar i vattenflödet genom tuben. Utan svalltorn kan tuben kollapsa om det blir stopp i intaget eller sprängas av övertrycket som uppstår om turbinen plötsligt stannar. Det är inte fråga om någon paradanläggning. Maskinhuset är av enklast möjliga konstruktion. 1940 prioriterades en snabb utbyggnad av elproduktionen högre än estetik. Fallhöjden som utnyttjas i Knutshyttan är 26,5 meter. Årsproduktionen är nästan fyra GWh. Views: …